Det är tydligt att Thomas Moberg, som i första hand är författare, har blivit djupt påverkad av de människor han träffat under sin senaste resa i den afrikanska kontinentens, än så länge, största land.

– Jag mötte till exempel unga kvinnor som hade total kontroll, både i frågor som rörde juridik och när det gällde föräldragenerationens traditioner. Där de tidigare varit dottern, en integrerad del i familjen, var de nu helt frikopplade, smarta och kunniga att forma sina villkor. Det har jag aldrig upplevt förut. Får kvinnan möjlighet att handla på samma villkor som mannen så är hon en enorm kraft inom Sudan.

Det är förstås skillnader mellan grupper, medelklassens barn som kan tala för sig har klara fördelar och kan sitta på kafé i jeans i huvudstaden Khartoum, men även de som lever i Kassalas flyktingläger får till exempel gå i skola och nästan alla har en billig mobiltelefon.

– Jag gör ingen socialpolitisk analys, understryker han, det är bara vad jag ser hos en ungdomsgrupp som är uppkopplad och medveten.

Thomas Moberg tycks ha gjort det till sin livsuppgift att föra upp Sudan på den svenska dagordningen.

– På 60-talet när jag började resa i Afrika och Mellanöstern var Sverige mer engagerat i Sudan, det var projekt som skulle rädda de nubiska konstskatterna när Assuan-dammen skulle byggas, det var attraktiva områden. Men i dag talar man nästan bara om antingen Darfur eller Lundin Oil i samband med Sudan. Men det är ett mycket komplext land, och framför allt bor det människor där!

Han menar att utanför Sverige så har andra europeiska länder jobbat mer med kulturutbyten och berättar att sudanesisk populärmusik använder sig av förtäckta politiska budskap i texterna på ett intrikat sätt. För Thomas Moberg är konsten just ett sätt att kommunicera.

– Jag är inte politiskt aktiv, utan jag ser som mitt intresse att nå individer och samtala, för där finns den politiska idén för mig. Sedan är jag intresserad av kulturfrågor, konsten har möjlighet att via bilden berätta någonting.

Kameran följde till en början med som en naturlig del i resandet, för att dokumentera, men Thomas Moberg kom allt mer att tro på bilden som information, att den kan berätta något som kan väcka andras intresse. I utställningen åtföljs bilderna, som är uppdelade i olika teman, av personligt hållna texter som ska vara lätta att uppslukas av, men samtidigt i sin enkelhet har något allvarligare att säga.

– Bild och ord, korta ord, den kombinationen är explosiv.

Vad har du för förhållningssätt till själva fotoarbetet?

– Vem som helst som har en bra kamera kan få till en bra bild. Men det tips jag fått är att ta tid på sig. Mycket tid, gärna vara på plats en hel dag, sitta ner, prata med folk. En gång när jag var ung och vandrade i Frankrike lämnade jag kameran och tvingade mig att rita av ett motiv. Jag är inte bra på att rita men det är en bra process, den är så värdefull och för mig är det ett sätt att ställa frågan ”vad är det jag ser?” Och då ser man det man inte såg från början.

Utställningen pågår till den 3 april och har fri entré.