Fria Tidningen

Morfars hatt och den fria viljan

På min vind trängs hundra banankartonger böcker, några säckar kläder och lite möbler. Det är min privata smakkyrkogård. I en säck hittar jag mina närmast självlysande gröna manchesterbyxor från mitten av åttiotalet. I dag har jag på mig samma blekblåa jeans mest varje dag. Då som nu är jag klädkonformist.

I en kartong ligger morfars stiliga hatt. Att gå ut med den är lika otänkbart som att vädra hans åsikter från 1940-talet. Ändå var det inget konstigt med morfar. För sin tid klädde han sig varken med avvikande kläder eller åsikter.

Då skulle en man ha hatt när han gick på stan. Då var det normalt att tycka att tvångssteriliseringar var okej. Då var det självklart att aborter var djupt omoraliska. Nu ska man inte ha hatt. Nu är det normalt med aborter medan minnet av tvångssteriliseringar skapar skamkänslor.

Så här sjuttio år senare är det rätt uppenbart att det inte var Morfar som valde sina tankar utan tankarna som kom till honom. Lika lite valde morfar själv den hatt alla andra råkade ha på fyrtiotalet, utan han tog den hatt man visade honom.

Nu tycker kanske många att fyrtiotalet var konformismens tid, men är vi så mycket friare i dag? Jag skulle kunna sätta på mig mina gamla åttiotalskläder om jag bara ville, hör jag mig säga. Men varför vill jag då inte? Hur kommer det sig att det som en gång var snyggt nu anses gräsligt?

Hur gick vi över från att vara ett samhälle som var besatt av ras (1930–40-tal), jämlikhet (1960–70-tal) till att (1990–2000-tal) sätta valfrihet högst? Och hur kommer det sig att etnicitet och religion plötsligt nu igen blivit en politisk realitet?

Vi vill gärna tro att våra föreställningar formas över tiden genom att argument vägs och granskas. Både nationalekonomi och våra idéer om demokrati utgår ifrån att människor fattar beslut på rationella grunder. Men det förklarar inte hur en humbug vetenskap som rasbiologi först kunde bli så allmänt accepterad för att sedan plötsligt försvinna. Och dagens nyliberala politik har inte mer vetenskapligt stöd än rasbiologin.

Känslan av att veta uppmuntrar oss att fullfölja tankegångar, men de behöver inte vara korrekta eller ens rimliga för att värma. Frågan är om vi skulle acceptera bevis för att fri rationella val inte existerar?

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Krönika: Krig med ett leende

USA:s nye president är inte en fredskandidat. Han utesluter inte militära medel mot Iran och vill trappa upp kriget i Afghanistan. När nu världen jublar över Barack Obamas seger vill Pierre Gilly påminna om att amerikanska presidenter alltid tvingas anpassa sin politik efter det militärindustriella komplexets behov.

Fria.Nu

Dyr bensin är egentligen billig

De senaste fem åren har oljepriset femdubblats. Bensinpriset har inte stigit fullt lika mycket, men de flesta verkar vara ense om att bensinen har blivit för dyr.

Fria.Nu

Tre bokstäver kan sammanfatta 1968

Nu på våren för exakt fyrtio år sedan startade studentprotester i Paris som snabbt spred sig över större delen av den rika världen. Om detta har det skrivits ofantligt mycket. Bara nu inför jubileet har det publicerats 70 böcker i Frankrike om studentupproret. 2008 kommer att bli det revolutionsnostalgiska året.

Fria.Nu

Inget var tillrättalagt hos Kessle

Fotografen och konstnären Gun Kessle avled den 23 oktober. Pierre Gilly minns en envis och direkt kvinna som tog fantastiska, suggestiva och ofriserade bilder.

Bilden av Iran måste synas i sömmarna

De vill skaffa kärnvapen, attackera Europa, Israel och USA och kanske av rent religiösa skäl påskynda jordens undergång. Så beskrivs ofta Iran och dess ledare i västvärldens medier. Pierre Gilly försöker förklara hur propagandan fungerar och analyserar dess syften. Sidan 15

© 2026 Stockholms Fria