Det kom ett antal efterföljare. Erik Danmanns bok Framtiden i våra händer som också bildade en grund för föreningen med samma namn. Än senare startade Karl-Henrik Robèrt Det naturliga steget, en förening som satte fyra systemvillkor i vårt medvetande. Där finns exempelvis villkor tre: ”När samhället är hållbart utsätts inte naturen för systematisk undanträngning genom överuttag eller manipulation. I ett hållbart samhälle påverkar vi inte ekosystemen rent fysiskt, så att produktionsmöjligheterna och mångfalden försvinner” och lite till. Riokonferensen med Agenda 21 som skulle bli världens agenda, FN:s millenniemål och bland mängder av nutida exempel som TV-filmerna Planeten och Home.

Nu häromdagen gick forskaren Madeleine Granvik, SLU, ut med en förnyad varning. ”Skyddet av Sveriges jordbruksmark tycker jag måste ställas i förhållande till globala utmaningar såsom befolkningsökning, klimatförändringar och oljetopp”. I ett inslag säger reportern bland annat ”En enkät som Madeleine Granvik på SLU precis sammanställt visar att många kommuner vill behålla sin jordbruksareal. Men i praktiken ser det ofta annorlunda ut.” Kommunerna tar inte tillräckligt med hänsyn med andra ord.

Både Danmark och Norge har tagit tag i dessa frågor på en nationell nivå. Men inte Sverige. Jag vet inte om våra grannars metoder hjälper men de har åtminstone tänkt så långt. Inte så Sverige. När SVT:s reporter frågade landsbygdsminister Eskil Erlandsson om inte också Sverige skulle göra något fick vi följande svar: ” Det kan hända att vi måste göra något. Men först vill vi ha den utvärdering som vi bett SLU göra för att se hur tillämpningen i dag är. Och för att se hur trycket är i olika delar av landet.”

God morgon herr Minister. Jo, du behöver göra något. Jordbruksmarken behövs till livsmedel. Både du och dina föregångare borde ha gjort något i decennier.