– Vi transporterar matvaror och teknik över hela världen, men när det handlar om sopor blir det väldigt känsligt, säger Marina Johansson (S), ordförande för Renova.

Under 2011 ska kommunägda Renova importera 100 000 ton norskt avfall. Flera aspekter var avgörande för att Renova skulle börja importera sopor. År 2002 blev det förbjudet att dumpa avfall på  soptippar och 2005 utökades förbudet. Sedan dess har Sveriges förbränningsanläggningar byggts ut och blivit fler. Många anläggningar fick en överkapacitet. Så även Renova som hade byggt en fjärde panna i Sävenäs.

Under lågkonjunkturen minskade mängden sopor i Göteborgsområdet. Lösningen blev att importera avfall från Norge 2010.

– Norge har börjat bygga ut sina möjligheter till förbränning, men under tiden behöver de hjälp att bli av med sitt avfall. Samtidigt kan Göteborg få grön fjärrvärme och el. Det är bättre än att använda exempelvis olja som vi annars skulle tvingas göra, säger Marina Johansson.

Hon hävdar att Norge har valt att exportera avfall för att dess kommuner i stunden inte hittar några alternativ som är bättre för miljön. Hon menar att det norska avfallet skulle hamna på soptippen om inte Renova tog hand om det.

– Det är mycket värre för miljön att deponera avfallet än att transportera och förbränna det. Stora mängder farlig metangas släpps ut. I dagsläget klarar inte Norge att förbränna allt avfall, säger hon.

Men det stämmer inte. Enligt Håkon Jentoft, direktör på branschorganisationen Avfall Norge, hade inte soporna hamnat på tippen i Norge.

– Det har varit förbjudet att slänga avfall på norska soptippar sedan juli 2009. Till en början gick det att få viss dispans. Men nu går allt avfall till förbränning, antingen i Norge eller i Sverige. Och de norska anläggningarna har kapacitet att ta emot mer avfall, säger han.

Avfallet skulle kunna vara till nytta för produktionen av fjärrvärme i Norge i stället för att gå till Sverige, enligt Håkon Jentoft.

– På kort sikt blir följden av exporten att mer olja används i Norge i stället för avfall, säger han.

Anna Björklund är docent i miljöstrategisk forskning vid Kungliga Tekniska Högskolan. Hon bekräftar att sopor är ett miljömässigt bättre bränsle än olja, särskilt om förbränningen minskar mängden sopor som hamnar på tippen. Men att förbränna sopor i stället för att bränna biobränslen, som träd eller ved, är sämre för miljön.

– På lite längre sikt kan också förbränning av sopor hämma en utbyggd materialåtervinning, som miljömässigt är mest att föredra, enligt Anna Björklund.

Hon förklarar att det beror på att förbränningsanläggningar är stora investeringar som måste utnyttjas länge för att betala sig. På så vis låser man in sig i en lösning. När anläggningarna väl är byggda framstår det som rationellt att nyttja dem vilket blir ett hinder för andra tekniker att etablera sig.

Anledningen till att norska företag exporterar soporna till Sverige är att Sverie är ledande på avfallsmarknaden. Priserna på att exportera avfallet har pressats ned och därför har det blivit mer lönsamt att exportera avfallet hit än att satsa på egna anläggningar i Norge.

– I Norge har vi vetat länge att en utbyggning kommer att behövas. Men det är en ekonomisk fråga och investeringarna skjuts upp, säger Håkon Jentoft.

Avfall Norge har beställt en rapport från det svenska forskningsinstitutet Profu som utvärderar miljöpåverkan av exporten av avfall från Norge till Sverige. Preliminära resultat visar att utsläppen av växthusgaser har ökat genom att förflytta avfall från Norge till Sverige.

Detta kan även gälla för transport av avfall mellan länder i Europa med väl utvecklat fjärrvärmesystem. Enligt Håkon Jentoft vill Avfall Norge hellre att avfallet ska exporteras från länder i Öst- och Sydeuropa som i dag deponerar sitt avfall till länder som har ledig kapacitet i fjärrvärmesystemen.

Kia Andreasson (MP), kommunalråd i Göteborg, tycker inte att Renova ska importera avfall alls.

– Vi har antagit en policy i Göteborg och i EU om att vi inte ska bränna så mycket sopor utan sortera och återanvända eller återvinna i första hand, säger hon.

Sedan 2010 gäller EU:s nya ramdirektiv för avfall i samtliga medlemsländer. Avfallet ska tas omhand på miljö- och klimatmässigt bästa vis. Utgångspunkten är den så kallade avfallstrappan. I första hand ska mängden sopor minimeras. Det avfall som ändå bildas ska återanvändas, återvinnas och först på fjärde trappsteget förbrännas för energiutvinning. Sista och miljömässigt sämsta utposten är deponering.

Att importera sopor från Norge går tvärt emot detta, enligt Kia Andreasson.

– Genom importen uppmuntrar Sverige andra länder att bränna sopor i stället för att återanvända eller minska mängden avfall, säger hon.

Utvecklingen av återvinning i Norge skulle på så vis hämmas. Kia Andreasson tror även att incitamenten att minska mängden sopor i Göteborg kan försvagas av importen från Norge.

– Det kan kännas hopplöst att vi i Göteborg ska sortera vårt avfall samtidigt som vi bränner importerade sopor.

Enligt Renova har avfallstrappan under flera år varit utgångspunkt för sättet att arbeta och tänka på företaget. Därför skriver företaget på sin hemsida att Renova är en förebild för modern avfalls- och återvinningshantering.

– Vi jobbar hårt med avfallstrappan. Det översta målet i Göteborg är att förebygga att sopor uppstår och det arbetar vi aktivt med, säger Marina Johansson.

Renova planerar inte att importera norskt avfall i all oändlighet. Marina Johansson anser att det är det bästa alternativet just nu men att det varken är långsiktigt hållbart eller ett självändamål att slussa runt sopor länder sinsemellan. I stället måste Renova importera mindre sopor i takt med att Norge bygger ut sin egen kapacitet.

– Men det är inte hållbart för skattebetalarna att vi slutar att förbränna nu. Vi har investerat stora pengar i anläggningarna och Göteborg växer. Det är klart att vi skulle ha sämre intäkter utan importen, men det är inte därför vi importerar, säger Marina Johansson.