En sjuk värld botas inte med antibiotika | Stockholms Fria
Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
Fria Tidningen

En sjuk värld botas inte med antibiotika

I en serie program har vetenskapsredaktionen på Sveriges Radio uppmärksammat problemet med resistenta bakterier. Det är långt ifrån ett nyupptäckt problem, men nu växer det allt snabbare. Inom några år väntas 17 000 européer dö varje år av blodinfektioner på grund av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Inom de närmaste tio åren finns det risk att vi kommer att få problem med livsavgörande sjukvård, som cancerbehandlingar, transplantationer och behandling av allvarliga infektioner, på grund av att vi inte längre har antibiotika som biter på bakterierna. Och vad spridningen av de resistenta bakterierna kommer att innebära för miljön och ekosystemen vet nog ingen ännu.

 

Antibiotikan var en revolution när den började användas på 1940-talet, och en av de viktigaste framgångarna inom sjukvården. Men vi nöjde oss inte med att använda antibiotika då vi verkligen behövde den. Vi valde att använda den i långt större utsträckning, och långt utanför sjukvården.

De resistenta bakterier vi nu ser spridas är helt enkelt inte i första hand ett resultat av att vi har botat sjukdomar, utan av att vi lever i ett sjukt samhälle. Ett samhälle där effektivitet och produktivitet är allt som räknas. Ett samhälle där det viktigaste som finns är att upprätta arbetslinjen, att folk snabbt ska bli friska så att de kan bidra till produktionen och tillväxten. Ett samhälle där en socialdemokratisk regering, till läkemedelsindustrins glädje, kan beordra att sjukskrivningarna ska halveras.

Ett samhälle där mediciner som antibiotika inte bara används inom sjukvård utan även förebyggande i matproduktion. Såväl i räk- och fiskodlingar som i fruktodlingar och köttfabriker används antibiotika för att minska kostnaderna och öka produktiviteten. Kycklingar, grisar och kor trycks ihop på så små ytor och föds upp så fort att förebyggande medicinering blir nödvändig för att några av dem ska hålla sig ”friska”.

 

I den globaliserade ekonomin säljer multinationella företag hellre antibiotika, Losec och Prozac till rika västlänningar som kan betala för en överkonsumtion, än nödvändiga och livsavgörande mediciner till de fattiga. I USA har övermedicineringen gått så långt att fler dör av smärtstillande mediciner än av tunga narkotikapreparat. Och i den kapitalistiska värld vi lever i ger förstås patenträtten de multionationella företagen också rätt att även förbjuda andra att prioritera de fattigas behov. Alltså överkonsumerar vi i väst mediciner, på samma sätt som alla andra produkter, samtidigt som folk i de fattiga länderna inte bara blir utan, utan dessutom får betala det långsiktiga priset av vår överkonsumtion.

 

Det är en sjuk värld vi lever i, men medicinen mot den finns inte hos läkemedelsföretagen. Den verkliga medicinen heter medborgarlön, veganism och fri kopiering. Med medborgarlön kan vi slå ner på takten så att vi mer sällan blir sjuka, och när vi trots allt blir sjuka tillåta oss att också vara det. Med vegansk mat besparar vi inte bara djuren deras lidande, vi slipper också överösa dem och världen med antibiotika. Samtidigt som de odlingsmarker vi har i dag skulle räcka till en 4–5 gånger så stor befolkning. Och med fri kopieringsrätt skulle betydligt fler ges tillgång till livsavgörande mediciner när de är just livsavgörande.

Kanske löser vi det akuta problemet med resistenta bakterier denna gång – i Norge letar man lösningar i havet och i Georgien har man ett alternativ sedan början av 1900-talet. Men även om det sker, får vi inte luras att tro att vi kan fortsätta försöka medicinera oss till ett ännu effektivare tillväxtsamhälle. Däremot kan vi skapa en verkligt frisk värld om vi vill. Det handlar bara om vilka val vi gör. Läkemedels- och köttindustrin vill det förstås inte, men ska vi låta dem få fortsätta bestämma över våra liv och vår framtid?

Fakta: 

<h2>Lennart anser att priset för att hålla ihop EU är alldeles för högt, det bästa vore en snabb avvekling. </h2>

© 2021 Stockholms Fria