Hållbar utveckling – ett urvattnat uttryck
Hållbar utveckling är ett uttryck som har blivit så elastiskt att det har blivit urvattnat. Det skapar problem när skolor ska undervisa i frågan, enligt ny forskning från Göteborgs universitet, som uppmanar skolor att istället fokusera på de politiska motsättningarna.
Beniamin Knutsson, som nyligen lade fram en avhandling vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, har studerat hur utvecklingsdebatten förändrats sedan andra världskrigets slut och hur detta i sin tur påverkat undervisningen om globala utvecklingsfrågor i den svenska skolan under samma period.
Under 1970- och 1980-talet var innehållet i undervisningen politiskt kontroversiellt med hårda meningsmotsättningar mellan lärare och andra som var intresserade av hur globala frågor hanterades i skolan. Under senare år har de politiska motsättningarna mattats av.
– Att ämnet blivit mindre politiskt kontroversiellt verkar gå hand i hand med att diskussionen om utbildning för hållbar utveckling har tagit fart. Avpolitiseringen är bekymmersam eftersom den döljer att ”utveckling” i grunden omgärdas av politiska intressemotsättningar, prioriteringar och vägval, säger Beniamin Knutsson.
I dag är det framförallt stora internationella institutioner såsom Världsbanken, Internationella valutafonden och privata företag som sätter dagordningen för vad som är hållbar utveckling, enligt avhandlingen.
– Hållbar utveckling betyder i den meningen att vi ska fortsätta att konsumera i stor omfattning och att detta samtidigt ska gå hand i hand med ekologisk hållbarhet och socialt rättvisa. Det är en svår, för att inte säga omöjlig ekvation, säger Beniamin Knutsson.
– Det finns en tydlig tendens i den allmänna utvecklingsdebatten att kritiska röster neutraliseras efter hand. Alla tycks kunna omfamna det elastiska begreppet hållbar utveckling, från miljörörelse till institutioner och näringslivstoppar, ingen är ju för en ohållbar utveckling, säger han.
Genom att intervjua lärare har Beniamin Knutsson kommit fram till nya modeller för undervisning om globala utvecklingsfrågor. Han förespråkar undervisning där det tydligt framgår att frågorna kan belysas och förstås på olika sätt och att de olika belysningarna och tolkningarna i sin tur är beroende av ideologiska och intellektuella perspektiv.
– På så sätt kan lärarna främja elevernas politiska bildning samtidigt som de lever upp till läroplanens krav på saklighet och allsidighet, säger Knutsson.
