Låt oss prata omvänd skatt och inkomsttak | Stockholms Fria
Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
Fria Tidningen

Låt oss prata omvänd skatt och inkomsttak

Det får var nog nu. Det får vara nog med arbetslösa som jagas och tvingas in i olika meningslösa sysselsättningsprogram. Det får vara nog med sjuka som tvingas jobba för att försäkringskassan inte godkänner läkarnas bedömningar. Det får vara nog med arbetslösa som tvingas flytta till orter de inte har någon anknytning till bara för att jobba. Det får vara nog med handikappade som hela tiden misstänkliggörs av försäkringskassan. Det får helt enkelt vara nog med arbetslinjen som religion.

Arbete kan aldrig vara ett självändamål. Det kan möjligen vara ett medel för att uppnå vissa mål. Religionen säger att vi måste arbeta för hålla tillväxten igång. En tillväxt som gör att vi suger ut mer och mer av de begränsade resurserna som finns på denna planet: oljan, fisken, odlingsjorden, zinken osv. Allt håller på att ta slut för att vi ska hålla hjulen igång.

Det sägs att arbetslinjen är viktig för att bryta utanförskapet. Men vilket utanförskap bryts av att du tvingas måla om helt nya stolar i något fas tre-projekt? Om utanförskap ska brytas måste det ske genom att trygghet och möjligheter och ges. Repressaliepolitik och stigmatisering skapar ingen delaktighet. Det skapar inte ens utveckling.

Arbetslinjen har alltför länge dominerat politiken och samhällsutvecklingen. Det är hög tid att komma vidare och diskutera det som betyder något. Låt oss istället för arbete prata om hur vi kan skapa ett hållbart samhälle, där vi producerar och konsumerar på en nivå som jorden klarar av. Låt oss istället diskutera hur vi bryter den otrygghet som det så kallade utanförskapet skapar.

Låt oss prata om hur vi kan bygga ett samhälle som ger oss möjlighet att jobba, stressa, producera och konsumera mindre, istället för en fortsatt ohållbar tillväxtpolitik. Låt oss prata om och bygga ett samhälle där alla kan få ta del av de begränsade resurser vi har att leva av, utan att råka ut för statens repressalier.

Låt oss prata medborgarlön, basinkomst eller varför inte negativ inkomstskatt. En omvänd skatt där alla som tjänar mindre än, låt oss säga 180 000 kr per år, istället för att betala skatt får skatt utbetald till sig. En omvänd skatt som garanterar alla minst 120 000 kr per år utan krav på motprestation skulle bryta stigmatiseringen och utanförskapets baksidor. Alla skulle med en sådan spegelvänd skatt få en trygghet som de kan växa och utvecklas i.

Låt oss prata om att den gräns som naturen sätter också borde innebära en gräns för vad var och en kan förbruka. Låt oss prata om ett inkomsttak på säg 240 000 kr per år efter skatt. Dvs det dubbla av vad alla skulle vara garanterade med ovan nämnda omvända skatt. Är det inte rimligt att skillnaden mellan vad den som konsumerar mest av våra begränsade resurser får maximeras till det dubbla av vad den som förbrukar minst får? Eller är det rimligt att fortsätta ha en världsordning där vissa har flera miljoner gånger mer än de fattigaste?

Men hur ska detta finansieras? Hur skulle det gå om det inte finns någon stimulans att jobba? Skulle inte alla ligga på soffan? Låt oss prata om och titta på det, istället för på hur vi kan tvinga in folk i arbeten som inte finns.

Vi har ett enormt överflöd i vår del av världen. Om vi omfördelar det så finns det inga problem att betala ut en omvänd skatt på 120 000 kr per år till dem som har minst. Det kan finansieras genom en hög marginalskatt, men framförallt genom skatter på råvaror, produktion och ekonomiska transaktioner (spekulation). Det skulle även styra över vår ekonomi till att bli mer hållbar. Pengarna och resurserna finns. Det är bara en fråga om hur vi fördelar dem.

Från samma håll som vi brukar få höra att alla kommer att ligga på soffan om man tar bort piskan och inför en grundinkomst brukar vi även få höra att arbetslinjen är viktig för att de i utanförskapet mår bättre om de sysselsäts. I ena stunden mår vi alltså bättre av att sysselsätta oss, men i andra stunden skulle vi ligga på soffan om vi inte var tvungna att jobba. Är vi människor verkligen så självdestruktiva? Självklart inte. Trots att en väldigt stor del av befolkningen idag arbetar för mycket och har svårt att få ihop ”livspusslet” så utför ungefär hälften av invånarna i Sverige något ideellt jobb varje vecka. Och då är inte hemarbete inräknat. Hur många skulle då inte engagera sig i saker de tycker är viktiga, i saker som de tycker på något sätt gör livet och/eller världen bättre, om de hade mer tid och kraft kvar? Det skulle kanske inte bli saker som staten och kapitalet tycker är bra, såsom byggande av vapen, motorvägar och kärnkraft. Men chansen finns definitivt att det skulle vara något bättre. Varför inte prova? Vad har vi att förlora, mer än lite makt för politikerna och kapitalisterna?

Fakta: 

Lennart tycker att det är bra att mp, om än under galgen, har vänt i frågan om vinst i friskolor. Alternativ till statens och kommunernas skolor är viktigt, men det finns ingen som helst anledning att de ska vara vinstdrivande.

© 2021 Stockholms Fria