Colombianska vänstern omorganiserar sig
”Vi vill föra samman det politiska och det sociala. Det nyliberala systemet har skiljt dessa fält åt. Marcha Patriótica vill återförena dem.” Det säger David Flórez, språkrör för det nya colombianska vänsteralternativet Marcha Patriótica, till Fria Tidningen på plats i Bogota.
David Flórez är en av fyra språkrör för den nya politiska och sociala vänsterrörelsen Marcha Patriótica, MP, som den 23 april tågade in med buller och bång i den politiska arenan i Colombia. Den före detta senatorn Piedad Córdoba leder rörelsen som lyckades få över 90 000 människor från landets alla hörn att gå på Bogotas centrala gator med slagord om bland annat social rättvisa, en förhandlad lösning på den väpnade konflikten och jämlikhet. 1 700 sociala organisationer fanns representerade. Bönder, fackföreningar, feminister, afrocolombianer, ursprungsfolk, arbetslösa, gatuförsäljare bland andra, gick sida vid sida till det centrala torget i Bogota där de gav landet ett budskap: ett nytt vänsteralternativ är fött.
− Sedan dess har vi växt. I dag är 2 500 sociala organisationer med i Marcha Patriótica. Vi finns representerade i landets alla regioner, berättar Flórez.
MP räknar inte enskilda medlemmar utan medlemsorganisationer. De betraktar sig inte som ett parti utan som en social och politisk rörelse. Men även om de ännu inte är ett parti har man sikten inställd på den politiska makten, på valet 2014.
− Vi förstår att det finns en politisk makt som finns i staten. Vi vill bygga upp makten underifrån och uppnå politisk makt inom staten. Vi behöver politisk statsmakt för att bygga upp ett nytt land, landet vi vill ha, säger Flórez.
Många analytiker menar att MP kommer att bli ett politiskt alternativ att räkna med i valet 2014. Under MP:s kongress i Bogotá i april visade rörelsen att den har en bred social bas och att den kan mobilisera tusentals människor i hela landet. Inget politiskt parti skulle lyckas med det i dag.
Rörelsens framgång beror till en viss del på att MP förstår politiken på ett bredare sätt och har arbetat i enlighet med det. Målet har inte varit att fungera som ett parti utan man har fokuserat på att förstärka medlemsorganisationerna. Man arbetar i regionala tematiska råd eller cabildos, där organisationerna ute i regionerna diskuterar ämnen som miljö, etnicitet, autonomi, ungdomar, utbildning och så vidare. Det är i råden som det politiska nationella programmet arbetas fram.
Sedan 2010 har man arbetat på det sättet och vuxit stadigt. Det året var ett viktigt symboliskt år för Colombia: det firades 200 år av självständighet. MP föddes som en protest mot ”hyckleriet bakom firandet av Colombias självständighet”. Medan det politiska etablissemanget firade självständigheten organiserade sig MP under mottot ”För den andra och verkliga självständigheten”.
− Mottot kommer ur vår analys av det nyliberala systemet som ett nykolonialt system. Vi menar att folkets drömmar om självständighet och suveränitet inte har förverkligats. I dag kommer de multinationella företagen och tar ifrån oss våra naturresurser och lämnar vårt territorium utarmat, som på den koloniala tiden, förklarar David Flórez.
De historiska anknytningarna är många i symboliken bakom Marcha Patriótica. Många colombianer associerar namnet till det utdöda vänsterpartiet Unión Patriótica, UP, som på bara drygt sex år i slutet av 1980-talet förlorade nära 5 000 medlemmar i ett blodbad som har kallats för politiskt folkmord. Den interamerikanska domstolen har konstaterat att en ohelig allians av maffian, paramilitärer, armén och konservativa och högerextrema krafter inom staten låg bakom försvinnandet av UP från den politiska kartan.
Att koppla samman MP och UP handlar inte bara om namnet. UP föddes 1985 ur en överenskommelse mellan Farc och den då sittande regeringen. I dag säger en del av det politiska etablissemanget, vissa medier och armén att Farc skulle ligga bakom Marcha Patrviótica.
En vecka före MP:s kongress och stora demonstration i Bogota i april publicerade armén en rapport där man sade sig ha hittat bevis för att Farc planerade att skapa och finansiera ett politiskt parti och att detta skulle vara MP.
President Juan Manuel Santos har också bett MP att förklara sin relation till Farc och uppmanat dem att inte ”blanda politik med vapen”.
− Farc ligger inte bakom MP, säger David Flórez.
− De som traditionellt innehaft makten i Colombia är rädda. De använder samma taktik som de alltid har använt sig av när de ser att det finns en organiserad vänster med reella möjligheter att komma till makten: stigmatiseringen.
Finns det reella möjligheter för vänstern i valet 2014? Som det ser ut nu kommer det att finnas två tydliga vänsteralternativ på nationell nivå: det nya Marcha Patriótica och det nuvarande oppositionspartiet Polo Democrático Alternativo, PDA.
Det sistnämnda befinner sig just nu i en djup kris efter en korruptionsskandal i Bogota där partiet hade borgmästarposten förra mandatperioden. MP kommer säkert att ta ifrån PDA en stor del av sina väljare och sin sociala bas.
Om Marcha Patriótica kommer att bli ett starkt vänsteralternativ beror på hur rörelsen lyckas fortsätta föra samman det sociala och det politiska, däri ligger rörelsens framgång. David Flórez är optimistisk.
− Vi har arbetat hårt med att förstärka de sociala organisationerna i sitt eget arbete för sina egna frågor. Genom att förstärka dem förstärks hela rörelsen politiskt också. Vi kommer att fortsätta arbeta så och det kommer att ge oss en styrka i valurnorna också. Men målet är att förstå att politiken är bortom valurnorna. Att det sociala och det politiska hänger samman i vardagen.
Colombianska partier
Under 1990-talet dominerades den colombianska politiken av två partier: det liberala och det konservativa. År 2005 skapades vänsteralliansen Polo democrático alternativo, PDA, som samlade olika vänsterrörelser. Den svenska socialdemokratin ser PDA som sitt systerparti. PDA nådde 22 procent i presidentvalet 2006, en mycket hög siffra med tanke på att motkandidaten var den sittande hårdföre presidenten Alvaro Uribe.
Under de senaste tio åren sprack tvåpartisystemet och liberaler och konservativa splittrades i flera små partier: president Juan Manuel Santos parti Patido de Unión Nacional, Cambio Radical, PIN, Det gröna partiet och MIRA. Alla partier ingår i regeringskoalitionen. PDA är det enda partiet som står i opposition till regeringen.
