Ett dovt trummande, som ökar och avtar i intensitet, möter besökaren i Botkyrka konsthall. En videoprojektion på ena väggen visar hur en grupp människor sitter kring ett konferensbord med varsitt slaginstrument i knät, med blicken stadigt riktad mot en skärm där aktuella börskurser fladdrar förbi. Verket är signerat den amerikanske konstnären Daniel Peltz och personerna i videon är ekonomiska rådgivare som genom trummandet förmedlar sina känslor inför marknadens svängningar.

Utställningen har fått namnet Tro, hopp och underskott, och kombinationen av den religiöst färgade sentensen och ett språkbruk hämtat från den ekonomiska sfären är typisk för Peltz konst. Till exempel har han använt informationen från sin egen pensionsportfölj till att skapa mönstret i två batiksaronger som finns upphängda mittemot trumvideon.

– I vår senkapiatalistiska era finns det inte så många saker att tro på, säger Daniel Peltz. Marknaden har blivit en global religion. Det finns en likhet mellan religiösa och ekonomiska system i det att de har ett symboliskt språk.

Peltz låter inte bara sin ekonomi bli en del av verken. I A pilgrim in Rejmyre ses konstnären själv utföra en säregen vandring mellan ateljén och mataffären i den lilla orten Rejmyre i Östergötland. Han är klädd i svart, tar ett par steg framåt, lägger sig raklång ner på asfalten med armarna sträckta framåt som i bön. Reser sig upp igen och upprepar ritualen. I sex timmar.

Rejmyre har en speciell plats i Daniel Peltz hjärta. Det började med en kuratorsplattform, Rejmyre matters, dit han blev inbjuden av Konstfack 2007. Han träffade sin svenska fru och har sedan dess återvänt till Rejmyre varje år och är delaktig i ett långsiktigt konstprojekt. De nya verk han skapar visas på Rejmyres turistbyrå, som turistinformation.

– Jag är väldigt fäst vid tanken på återkomst. Konstvärlden är så besatt av nästa steg, att gå vidare. Jag är ju inte avskild från den här platsen. Det här projektet handlade lite om att ”komma ut” i samhället. När jag gör ett performance tar jag inte på mig en roll. Mötte jag någon som log eller nickade gjorde jag likadant tillbaka innan jag fortsatte.

Rejmyre är känt för sitt glasbruk och med på utställningen i Botkyrka finns tre stora fotografier av glasskulpturer. De har skapats av tre glasblåsare efter en och samma formel för arbetsrörelser som Peltz utarbetat.

– Arbete är förkroppsligande av kunskap. I Rejmyre undersökte jag vad som fanns kvar av det autentiska. Marknaden ser enbart produktiviteten i arbetet, men jag försöker se det som arbetarna upplever inombords.

På konsthallens övervakningsmonitor visas en variation på ett av Peltz tidigare verk, Cameraless videos, där han rör sig med en imaginär kamera runt besökare på Vasamuséet. Här rör han sig istället runt konsthallens kuratorer när de betraktar utställningen. Precis som i fallet med de trummande investerarna är det filmat med befintliga övervakningskameror.

– Jag tycker det är intressant med företags eller institutioners egna videoövervakningssystem. Vem är de till för? Genom att ”filma” utan kamera vill jag visa hur vi uppfattar vår omgivning. Det är ett speciellt sätt att se på när du tittar genom en kamera. Du tittar närmre och du är mer uppmärksam på skönhet och detaljer i tillvaron, samtidigt som det är en objektifierande och begränsad blick.