Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
Fria Tidningen

Kan MP-kongressen finna de gröna stigarna?

I den gröna rörelsen utanför MP ser nog få partiet som stigfinnare i dag. Snarare är risken att stigen växer igen framför MP, mellan partiet och de gröna stigfinnarna i omställningsrörelsen, i basinkomströrelsen, bland tillväxtkritikerna, arbetskritikerna, räntekritikerna, pacifisterna, kärnkraftsmotståndarna och så vidare, skriver Lennart Fernström inför MPs kongress i helgen.

”Vi är både stigfinnare och politiskt parti i traditionell mening. Vi är både före vår tid och mitt i den. Det är en stor utmaning. Vi får inte vara så långt före att vi tappar kontakten med dem som kommer efter, stigen får inte växa igen. Samtidigt vet vi att ingen tid finns att förlora. Vi vågar vara steget före. Vi är stigfinnarna i svensk politik – ett alternativ för framtidstro och livsbejakelse.”

Så börjar sista kapitlet i det förslag till partiprogram som Miljöpartiets styrelse har lagt fram till helgens kongress. Det visar på en intressant självbild – i den gröna rörelsen utanför partiet ser nog få partiet som stigfinnare i dag. Snarare är risken att stigen växer igen framför MP, mellan partiet och de gröna stigfinnarna i omställningsrörelsen, i basinkomströrelsen, bland tillväxtkritikerna, arbetskritikerna, räntekritikerna, pacifisterna, kärnkraftsmotståndarna och så vidare.

Istället för stigfinnande ägnar sig partiet åt en annan grön paradgren: återvinning. Återvinning är inte att förakta, men den som återvinner politik finner sällan nya stigar. I de bästa fallen återvinner partiet egna gamla förslag från den tiden partiet fortfarande hade en grön systemkritik och inte bara vill göra justeringar inom det rådande ekonomiska samhällssystemet.

Ett sådant positivt exempel är att partistyrelsen nu har plockat upp den gamla idéen om friår. Något som fick Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman att uttrycka oro för hur det ska gå för alliansen. Uppenbarligen förstår Svenskans ledarsida bättre än partistrategerna vilken sprängkraft det finns i arbetskritiken efter alla dessa år då arbetslinjens förtryck har förstärkts. Tänk då vad som skulle kunna hända om MP skulle återvinna idén om medborgarlön.

Men så långt går inte partiet. Tvärtom, friåret är snarare undantaget som sticker ut. I övrigt är det arbetslinjen som gäller. Inför valet 2006 lanserade Moderaterna sig som det nya arbetarpartiet. Inför kongressen återvinner Miljöpartiet med en smärre justering begreppet och lanserar den nya arbetslinjen. Med lite grön färg på gamla idéer tror partiet kunna minska arbetslösheten genom att skapa arbete – något som ingen regering har klarat de senaste 20 åren.

Medan de gröna stigfinnarna utanför partiet diskuterar hur den effektivare produktion som teknikutvecklingen ger oss kan öka vår frihet och minska mängden arbete så vill MP minska arbetslösheten genom att skapa ”gröna jobb”. Det är inte så lite naivt.

Ett "grönt jobb" ska vara ett jobb som minskar belastningen på miljön, men det gör det bara om det ersätter ett annat jobb som tär mer på vår jord. Å andra sidan måste ett jobb som ska minska arbetslösheten tillkomma utöver de jobb som redan finns. Därför kan "gröna jobb" bara tjäna högst ett av sina syften. Och det Miljöpartiet vill göra för att skapa jobb – bygga snabbtåg, renovera miljonområden med mera – tar en massa energi och naturresurser.

Men det är också naivt för att nya jobb, gröna eller ej, aldrig kan skapas i den takt som tekniken rationaliserar bort jobb. Det har vi sett i västvärlden i över 20 år. Därför kan inget parti trovärdigt tala om att de ska minska arbetslösheten genom att skapa jobb, hur ny arbetslinjen än framställs som.

Förslag på nytt partiprogram innehåller många vackra formuleringar, men få konkreta gröna förslag. Att partiet i dag ska vara stigfinnare är knappast realistiskt. Däremot kan kongressen se till att stigarna inte helt får växa igen mellan de gröna stigfinnarna och partiet – genom att

- stärka EU-kritiken och åter lyfta utträdeskravet

- stärka arbetskritiken och åter driva medborgarlön

- stärka tillväxtkritiken och släppa den naiva tron på grön teknik och att den offentliga sektorn kan räddas genom tillväxt

- stärka pacifismen, så att ickevåldslösningar även ska gälla under FN-flagg

- stärka kritiken mot vinstuttag i skola, vård och omsorg, så det blir ett förbud mot vinstuttagen istället för kommunal vetorätt mot verksamheterna

- stärka solidariteten och ta bort skrivningarna om att konkurrens är vägen till ett grönare samhälle.

Listan kan förstås göras mycket längre och kongressen lär knappast kunna hålla alla de gröna stigarna öppna, men ju fler av stigarna de klarar att beträda desto intressantare blir partiet.

Fakta: 

<h2>Lennart undrar hur MPs partiledning ser på demokrati när de låter Vårdföretagarna, Friskolornas riksförbund och andra med stor plånbok lobba för vinstuttag under kongressen, men inte låter kongressombuden diskutera frågan.</h2>

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria