Generation nedskärning tar sig ton
Jag minns min högstadietid utmärkt väl. Lärarlösa lektioner, stora klasser, böcker med utslitna sidor och söndernötta kanter, skolbänkar med femton år gamla kärleksmeddelanden inristade under bänklocken. Jag minns fotbollsmålen vars vita färg flagnat och nätmaskorna som var större än fotbollarna själva. Jag minns den röda tegelfasadens förfall och de enorma håltimmarna man slog ihjäl vid den lokala grillkiosken. Jag minns att håltimmarna förvandlades till skolk och jag minns kvartssamtalet när en lärare frågade om jag vill leva på socialen när jag blir vuxen.