Du har inte en chans - ta den!

Torkil Lauesen, som skrev förra veckans text i artikelserien Ingen är fri förrän alla är fria, satt sju år i fängelse utanför Köpenhamn i Danmark. Här beskriver han sina upplevelser av den tiden och den makt- och motmaktsmodell han utarbetat för att förstå hur relationerna i fängelsevärlden – och samhället – i dag fungerar och hur de kan förändras. Bryt mot reglerna så klarar du dig bättre, är hans tips.

Brottslingarna behövs för att bekräfta vår normalitet

Den globala nyliberalismen har skapat marginaliserade grupper av människor som faller genom samhällets maskor: flyktingar, invandrare, arbetslösa, bidragstagare, hemlösa, och psykiskt sjuka. Individer som ingår i dessa grupper bryter emellanåt mot lagen. Enligt dagens synsätt ska fängelset skydda medborgarna mot dessa människor genom att kontrollera dem, hålla dem borta från gatan, skilja ut och isolera dem. I detta spelar fängslandet en central roll. Fängelset följer också i tysthet en annan cynisk strategi: att neutralisera brottslingarna, att avsocialisera dem, göra dem passiva och hjälplösa, förvandla dem till samhällets eviga förlorare. Syftet med det nyliberala fängelset är inte att göra brottslingar till fungerande samhällsmedborgare utan att stänga ute människor från samhället, menar Torkil Lauesen.

© 2026 Stockholms Fria