Det är en solig men kall februaridag 1943 i familjen Stjernqvists sommarhus. Människor springer i dörrar, gömmer sig i garderober och förväxlar vem som är vem. Det här alltså en rekorderlig fars – om ett av det moderna Sveriges allra svåraste och mest skamfyllda skeden.
Efter att ha läst in sig på alla turer 1940-43 kom pjäsens författare Christian Hammarberg fram till att farsen var en lämplig form för att berätta om denna märkliga och mörka tid.