Kärnkraften är inte säker, den är inte ren, den är inte förnyelsebar och den är inte hållbar. Som ungdomsorganisation kan vi i SSU inte acceptera att dagens kortsiktiga och egoistiska tänkande går ut över kommande generationer. Det är inte dagens beslutsfattare som kommer att drabbas av de enorma problem kärnavfallet kan innebära. Det är de som är unga i dag och nästkommande generationer som kommer att få hantera vårt ohållbara sätt att leva och producera energi.

Kärnkraften tillhör det förgångna och har ingen plats i framtidens samhälle.

Sverige är det land som producerar mest kärnkraft i världen per invånare. Kärnkraftsproduktionen per invånare ligger långt över länder som Tyskland, Ryssland, Storbritannien, USA och alla andra kärnkraftsländer. Kärnkraften står för ungefär 2 procent av världens energiförsörjning.
Slutsatsen är att Sverige är världens mest kärnkraftsberoende land.

Kärnkraften är beroende av uran och världens tillgångar på uran är begränsade. Det innebär att kärnkraften som energikälla är tidsbestämd, den kommer inte att finnas för evigt. Brytningen av uran orsakar koldioxidutsläpp och, än värre, hälsorisker för de människor som arbetar med att bryta uran.

Det kanske största problemet är dock vad som händer med kärnbränslet efter användning. En del svenskt kärnavfall skickas utomlands för upparbetning där radioaktivt utsläpp i havet sker kontinuerligt.
I dag har Sverige över 12 000 ton högaktivt kärnavfall att ta hand om. Det är tio gånger mer än vi hade 1980 då vi folkomröstade om kärnkraftens framtid.

Vissa hävdar att vi först kan börja avveckla kärnkraften då vi omedelbart kan ersätta den med förnyelsebar energi. Det är inte en godtagbar invändning. Det är just vår enorma kärnkraftsproduktion som har hindrat utvecklingen av andra energikällor. Tyskland producerar exempelvis 30 terrawattimmar vindkraft jämfört med Sveriges pro-duktion på en terrawattimme.

Vindkraften är ett utmärkt komplement till vattenkraften då man vid stiltje kan utnyttja vattenkraften i högre grad och spara vattenkraften då det blåser mycket.
Användningen av biobränsle ökar kraftigt och energimyndigheten uppskattar att vi år 2010 kan producera 160 Twh, en produktionsökning som motsvarar hela det svenska kärnkraftsprogrammet.

Tillsammans med vattenkraft, jordvärme och solenergi kommer vi utan tvekan att kunna avveckla kärnkraften om bara den politiska viljan finns.

Det finns också politiska skäl att avveckla kärnkraften. Alla vet i dag att det finns ett tydligt samband mellan kärnkraft och kärnvapen. Flera av de länder som utvecklat kärnkraft har också utvecklat kärnvapen eftersom det teknologiska steget är lätt att ta då landet väl besitter kunskapen och tekniken som krävs för att utvinna kärnkraft.

Det tydligaste exemplet i dag på att kärnkraften utgör en säkerhetspolitisk risk är Irans kärnkraftsprogram. Västvärlden och kärnvapenmakterna har svårt att motivera varför Iran inte får utveckla kärnkraft då vi vet att nyckeln till tillväxt, välstånd och industrialisering är stor tillgång till billig energi. För Iran är det lätt att motivera utvecklingen av kärnkraft och deras möjligheter att därefter sälla sig till världens kärnvapenmakter är stora.

Kärnkraften utgör därmed ett stort säkerhetspolitiskt problem, då det inte skulle finnas några motiv för anrikning av uran – annat än för att framställa kärnvapen –om inte kärnkraften vore en etablerad energikälla.

På samma sätt utgör vår kärnkraft ett farligt exempel för andra länder vars ekonomiska utveckling inte varit lika gynnsam under 1900-talet.
I svensk debatt heter det ofta att vi istället för att avveckla vår egen kärnkraft bör satsa på att de gamla öststaterna avvecklar sin.

Det är en obegriplig inställning. Som nämns ovan är Sverige det land som har mest kärnkraft per invånare i hela världen. Vi kan omöjligen ställa krav på andra länder att avveckla om vi inte själva gör det. Myten om att andra länders kärnkraft skulle vara så mycket farligare än Sveriges bör vi väl en gång för alla bli av med efter det senaste årets uppdaganden om alla brister i säkerheten.

Vi som är unga i dag kommer att få ta ansvar för kärnkraftens konsekvenser. Våra barn kommer att fråga oss hur vi kunde låta kärnkraftsgenerationen överlämna tusentals ton med livsfarligt kärnavfall som i tiotusentals år kommer att utgöra ett allvarligt problem för kommande generationer.

Vi hoppas att vårt svar blir att vi tillsammans med den äldre generationen tog vårt ansvar och förpassade kärnkraften till historiens skräphög.