Buongiorno, Notte (Goddag, Natten) redogör för Aldo Moros femtiofem dagar i fångenskap, fram till hans avrättning. Efter utdragna förhandlingar hade italienska regeringen fortfarande inte uppfyllt några av Röda brigadernas krav. Buongiorno, Notte skildrar brigadisternas alltmer uppgivna försök till resultat i förhandlingarna, men också deras alltmer sviktande motivation.

Tvivlet kommer först till den enda kvinnan i sällskapet, Chiara, en ung bibliotekarie som lever ett dubbelliv - på dagarna är hon på arbetet, och på kvällarna lagar hon mat till Moro. Hon är den som ser hur kollegor och släktingar reagerar på kidnappningen under de knappa två månader den pågår. Hon är den vars ganska naiva förväntningar först kommer på skam. Brigadisterna hade hoppats att de skulle utlösa en revolution, och att arbetare och vänsterpolitiker skulle sluta upp och komma till deras försvar. I stället ser de hur alla vänder sig emot dem.

Men Bellocchio vänder sig bort från politiken så fort han närmar sig ett ställningstagande - och han målar inte in sig något hörn. Han uppehåller sig istället vid den psykologiska och sociala utvecklingen hos den lilla gruppen kidnappare. Och han intresserar sig mer för relationen mellan Aldo Moro och hans kidnappare, och framför allt Chiara, än de politiska konsekvenserna. Autentiska nyhetsprogram får istället redogöra för de övergripande händelserna.

Bellocchio lyckas reducera det hela till ett kammarspel. Och han skildrar de inblandade som människor - komplexa och sammansatta. Också det en politisk handling.