• Brokeback Mountain vann juryns hjärta, trots att skådespelarinsatserna emellanåt är rent parodiska, skriver Christo Burman.
Stockholms Fria

Cowboykärlek gav guldlejon

Efter att förhandssnacket på Venedigs internationella filmfestival mest kretsat kring George Clooneys starka tävlingsfilm Good Night, and Good Luck var det en hel branschkår som med förvånade miner lämnade Palazzo del Cinema och festivalön Lido förra lördagen. Plötsligt hade en annan film skrivit in sig i filmhistorien.

Årets guldlejon för bästa film gick något oväntat till homoerotiska Brokeback Mountain i regi av mångsidige veteranen Ang Lee. Filmen baseras på en novell av Annie Proulx och skildrar en förbjuden kärlekshistoria som börjar år 1963 då den tystlåtne ranchcowboyen Ennis Del Mar (Heath Ledger) och den utåtriktade rodeomannen Jack Twist (Jake Gyllenhaal) spenderar en sommar som fårskötare i titelns natursköna Brokeback Mountain, Wyoming. Den manliga vänskapen slår över i fysisk attraktion.

Den kontroversiella filmen lät tala om sig redan tidigt under festivalen men det var få som såg den som en potentiell Guldlejonvinnare i konkurrens med 18 andra tävlingsbidrag. Det var först efter prisutdelningen som allt fler började tala sig varma för filmens skådespelarinsatser som jag kan tycka är minst sagt bristfälliga, emellanåt rentav parodiska; dessutom går det inte att komma ifrån att filmen silkeslent följer våra samtidskonventioner - att den kort sagt spelar på och är gjord för att prisas av sin samtid. Det känns nästan tragiskt ansträngt.

Det enda entydigt positiva med filmen är Rodrigo Prietos vackra naturbilder som mycket väl kan få en Oscarsnominering om sisådär ett halvår. Som helhet betraktad är Brokeback Mountain långt mer ointressant än Lees lättglömda västernspektakel Ride with the Devil och sannolikt regissörens största misslyckande sedan filmskoleåren. Blotta faktumet att en sådan film kunde belönas med Guldlejonet i Venedig är något som borde få de tidigare vinnarna att vrida sig i sina gravar - givetvis var det ett tecken på en mycket osäker festivaljury som för säkerhets skull belönade det politiskt korrekta.

Möjligtvis kunde priset även ses som en symbolisk gest - ett sätt att förbinda Asiens festivaldominans med Hollywood.

Juryns specialpris gick till Abel Ferraras sevärda mysteriespel Mary med Juliette Binoche i titelrollen.

David Strathairn fick ett välförtjänt pris som bästa skådespelare för sitt porträtt av tv-ankaret Edward F Murrow i Clooneys Good Night, and Good Luck (som även fick pris för bästa manus) och italienskan Giovanna Mezzogiorno vann pris för bästa kvinnliga aktris för sitt sätt att utforska människans dubbelnatur i Cristina Comencinis La Bestia nel Cuore. Regipriset Silverbjörnen gick till fransmannen Philippe Garrel för Les Amants Reguliers, en bohemisk kärlekshistoria som utspelar sig under studentrevolten i Paris 1968. Överraskande nog blev det inget pris till Park Chan-Wooks briljanta Sympathy for Lady Vengeance, inte heller till Fernando Meirelles gripande och snart Sverige-aktuella The Constant Gardener som bygger på John Le Carrés roman med samma namn.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Historien alltid ett eko i Berlin

Det enorma filmfestivalutbudet i Berlin rymmer som vanligt både toppar och dalar och spänner tematiska bågar mellan allt man kan tänka sig. Emellertid finns det en närhet som slår en alldeles särskilt när man vistas i en stad som Berlin - närheten till 1900-talshistorien - och denna närhet aktualiseras på Berlinalen i form av nya perspektiv och infallsvinklar.

Festivalhimmel över Berlin

Potsdamer Platz i Berlin utgör ett på många sätt magiskt stadsrum som rest sig ur askan efter andra världskriget och med det nya millenniets intåg blivit ett centrum för nya världar, drömmar och fantasier. Det märks särskilt under filmårets kanske mest betydande evenemang, Berlins internationella filmfestival eller Berlinalen, som den populärt kallas.

Den dokumentära sanningen ifrågasätts i Göteborg

Filmkonsten har alltid haft en grundläggande förankring i det dokumentära. Trots att alla innerst inne är medvetna om bilders inte sällan manipulativa tillkomstsätt är det vanligt att förknippas bilder med stora ord som verklighet och sanning. Det här är en relation som allt fler i vår tid börjat rikta kritik mot, också på årets jubilerande filmfestival i Göteborg.

Fria.Nu

Göteborgs filmfestival en glad trettioåring

Göteborgs internationella filmfestival är Nordens största och firar i år sitt trettioårsjubileum. Som vanligt bjuds det på ett fullmatat elvadagarsprogram, i år kryddat med extra stora namn från den internationella filmarenan.

Fria.Nu

Skräck på dvd blir bättre till hösten

För ett par veckor sedan fortsatte Njutafilms att sprida glädje i skräckfilmsälskarnas hjärtan genom att släppa nya delar i den efterlängtade Masters of Horror-sviten. Men de riktiga mästarna låter vänta på sig.

© 2025 Stockholms Fria