Replik Under en lång rad år förtidspensionerades 140 människor om dagen. Det handlar om att personer ställts utanför arbetsmarknaden på ett sätt som är helt oacceptabelt. Fler än en miljon människor befann sig i utanförskap när regeringen tog över hösten 2006.

Många som på detta sätt har ställts utanför samhället mår dåligt. Långtidssjukskrivning är sällan en fungerande lösning. Tamara Koski menar att det är fel att införa fasta tidsgränser. Det är en uppfattning som man mycket väl kan ha i en diskussion om framtidens sjukförsäkring. Vi får dock konstatera att regeringen har massivt stöd för uppfattningen att fasta tidsgränser måste införas. Den förra regeringens socialförsäkringsutredning förespråkar införandet av fasta hållpunkter för

prövning av arbetsförmågan och LO har i flera sammanhang pekat på vikten av åtgärder som bryter passiviteten i dagens sjukskrivningsmodell. I rapporten Sjukas rätt till stöd från april 2007 skriver LO:

”En tidsgräns, kombinerat med ett starkare anställningsskydd under motsvarande period, kan bidra till att minska utslagningen från arbetslivet. Den skulle tydligt markera en period inom vilken den sjukskrivne i trygghet ges tid att reparera sin hälsa, och får hjälp att hitta den bästa vägen tillbaka till arbete. En sådan tidsram kan fungera som ett signalsystem för alla inblandade – individen själv, arbetsgivaren, facket, försäkringskassan, arbetsförmedling och andra.”

Ramarna för regeringens reform av sjukförsäkringen är, precis som LO skriver, att skapa ett stabilt ramverk – en skyddad tid med sjukpenning och fasta kontrollstationer. I dag prövas arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden i vissa fall redan efter tre veckor.

Det går naturligtvis att kritisera regeringen för att kraven ökar. Men det som är viktigt att komma ihåg är att det inte bara är kravet på den sjukskrivne att medverka aktivt som ökar, utan också kraven på ansvariga myndigheter, arbetsgivaren och sjukvården. Men rehabiliteringskedjan vore naturligtvis inte komplett utan de aktiva åtgärder som kommer att erbjudas inom ramen för regeringens rehabiliteringsgaranti och förstärkning av företagshälsovården. Totalt satsas under tre år 3,4 miljarder kronor på aktiva åtgärder för att ge stöd och hjälp i tid.

Sedan valet har 165 000 människor fått möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Påståendet att detta skulle ha skett till priset av ökade kostnader för försörjningsstöd är felaktigt. Kommunernas kostnader för försörjningsstöd har under samma period sjunkit med tio procent. Jag har dessutom svårt att tro att alla de människor som nu har kommit tillbaka till arbetsmarknaden hellre skulle ha varit kvar i bidragsberoende.