Den 20 april kommer Stockholms kommunfullmäktiga att diskutera Vision Järva 2030. Joakim Larsson (m) kommer att få svårt att försvara varför sociala frågor glömdes bort i visionen till förmån för stadsbyggnadsfrågor – som om diskriminering kunde byggas bort…

Det är fräckt av Joakim Larsson att säga att man satsar på stadsdelarna runt Järva. I själva verket har den moderatledda majoriteten i Stockholm valt att dränera stadsdelarna på service och social verksamhet.

Tidigare fanns det stadsdelsförvaltningar som gav medborgarna service i Rinkeby, Kista, Husby och Tensta. I dag koncentreras verksamheten, arbetsplatserna och servicen för Järvastadsdelarna runt Kista galleria eller i Lunda industriområde.

Stora arbetsplatser, som till exempel en stadsdelsförvaltning, ger jobb till lokalsamhället genom att de som arbetar där vill handla, äta lunch och kanske gå till frisören eller banken nära sin arbetsplats. Majoritetens politik får den motsatta konsekvensen – det lokala centrumet dräneras när arbetsplatserna centraliseras. Det är inte Kista galleria som behöver fler verksamheter – det är småföretagarna runt Järva som behöver varje kund för att överleva.

De boende i Järva har successivt märkt hur affärerna, banken, posten, försäkringskassan, vårdcentralen, ungdomsgården och till och med bankomaten försvinner. När alla centrum utarmas tvingas fler använda bil för att ta sig till en större mataffär. Många undrar om politikerna hade vågat lägga ner en populär och väl fungerande skola i Bromma på samma sätt som man gjorde med Dalhagsskolan i Kista.

Vore det inte bättre att förlägga fler verksamheter till stadsdelarna runt Järvafältet? När får vi se utbildningsförvaltningens 500 administrativa personer äta lunch i Rinkeby? Eller besökare och skådespelare på en filial av Stadsteatern mingla på ett kafé i Husby? Det skulle skapa riktiga arbetstillfällen, riktig integration och verklig känsla av delaktighet och demokrati.