Tänk om vi alla kunde göra något för klimatet
Miljö Att vi går mot en global miljökatastrof är nog alla forskare överens om i dag och världens ledare samlas till en massa möten, som den kommande träffen i Köpenhamn. Och det är väl vackert så, frågan är bara vad det nyttjar till om inget lands politiker börjar besluta om begränsningar. För bara snack brukar inte ge något bestående resultat, nu borde det istället vara handling som gäller.
Att vädret är skumt är vi flera som har upptäckt. Det är lite för mycket extremväder numera och det spås blötare vintrar och torrare somrar framöver, i alla fall i norra Europa. Och snö till kommande generationers pulkaåkning kan man snart bara drömma om. För 1990-talet har dokumenterats som det varmaste decenniet någonsin och under samma tid släpptes sex miljarder ton konstgjord koldioxid ut.
Samtidigt börjar vårisen på norra halvklotet att smälta runt nio dagar tidigare än för 150 år sedan och i Abisko tinar permafrosten i myrmarkerna. Det känns väldigt skrämmande att läsa sådana rapporter, för försvinner den ständiga frosten blir det lokala/regionala problem med städer och infrastruktur. Dessutom frigörs koldioxid och metan ur marken.
Vill man lära sig mer om klimatet är det bara att ta del av tv:s dokumentärer som till exempel visar hur husen redan har börjat sjunka i Sibirien, riktigt läskiga bilder när man ser effekten på plats.
Små önationer, som Tuvalu, står upp till fotknölarna i vatten på sina ställen, speciellt när det är högvatten. Och i Maldiverna håller man regeringsmöten några meter under vattnet som en demonstration inför Köpenhamnsmötet.
Tycker man inte att det är så intressant finns det även lokala plågor att fundera över, som att fästingarna kommer tidigare och försvinner senare, eller att förutsättningen för översvämningsmyggor blir bättre och bättre. Kanske får vi alla uppleva mygghelvetet man haft i Nedre Dalälven framöver och det mesta har sin grund i att det blir varmare.
Så, vad lämnar vi efter oss? Förutom familj, hus, foton och lite pengar är det väl desto mer sopor, prylar, avlagda kläder, elektronikskrot, kärnavfall och den allmänna inställningen att, nä, inte tänker jag avstå om inte du gör det. Fast visst vore det bättre om någon började?
Tänk om alla, varje gång vi tänker köpa något, funderar på om vi verkligen behöver det. Och om vi varje gång vi tänker åka någonstans, funderar på om det går att ta sig fram på ett mer miljövänligt sätt. Vilket lyft det kunde bli för vår gemensamma jord/framtid, speciellt om det sprider sig. Och tänk, vi kanske skulle överleva.