Den 14 december förra året jämnades Aspuddsbadet med marken. Rivningen var ett politiskt beslut där ansvaret vilar på Stockholms kultur- och idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt och ordföranden i Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd Abit Dundar, båda från Folkpartiet.

Det formella ansvaret ligger dock på idrottsnämnden, eftersom de borgerliga partierna har flyttat över en stor del av den lokala beslutsprocessen från stadsdelarna till de centrala nämnderna.

Den lokala kampen för att bevara Aspuddsbadet har varit lång. Den pågick under flera år, men det var framför allt under höstmånaderna 2009 som arbetet intensifierades. En aktionsgrupp bildades som drog till sig allt fler engagerade människor.

När bassängen tömdes på vatten ombildades i praktiken det anrika badhuset till ett levande och aktivt kulturhus. Artister kom och uppträdde, filmvisningar arrangerades, mängder av musik, litteraturuppläsningar och mycket annat organiserades inne i huset eller ute på gården.

Aktionsgruppen lyckades även få till stånd ett omfattande ekonomiskt stöd inför ett eventuellt övertagande för att kunna driva badhuset i egen regi. Opinionen för badhuset och viljan att bevara verksamheten visade sig vara långt mycket större än vad majoritetspolitikerna troligen hade väntat sig.

Trots det massiva stödet för badet vägrade Sjöstedt och Dundar att lyssna. Vi har dessvärre sett det förr. Mönstret har gått igen under den senaste mandatperioden. Neddragningarna i kulturskolan skapade mängder av protestbrev, inrättandet av den politiskt styrda kulturbonusen har mottagits med stor ilska och irritation av en enad kulturarbetarkrets, och nu i vintras kom även stora åtstramningar i stödet till de fria teater- och dansgrupperna. Även detta ledde till stora protestaktioner.

Men att lyssna på medborgarnas åsikter, att ta ansvar för den lokala demokratin och anpassa politiken efter vad de boende efterfrågar, har inte visat sig vara den borgerliga majoritetens starka sida. I Aspudden bekräftades bilden med all tydlighet av att man valde att lägga skattepengar på en påtagligt massiv polisinsats för att bevaka badet inför rivningen. Detta istället för att söka dialog. Folkpartiet och Moderaterna har på det sättet gång på gång kört över den lokala opinionen och vägrat lyssna på dem som i sitt dagliga liv berörs av deras politik.

Vi i Miljöpartiet de gröna vill gå åt det andra hållet. Det engagemang och den kraft som skapades i kampen för Aspuddsbadet vill vi nu ta vara på. Badhuset är rivet, men föreningen och folket bakom finns kvar. Vi vill därför låta verksamheten leva vidare.

Vårt förslag är att man utreder möjligheten att använda den gamla och numera nedlagda brandstationen i kvarteret Brandstegen i Midsommarkransen som bad- och kulturhus. I december lade Miljöpartiet en skrivelse i stadsdelsnämnden för att bereda dessa nya möjligheter. Det bör i det arbetet även undersökas om underlaget för den finansiella fond som aktionsgruppen samlade in stöd för kan användas i ett sådant projekt.

Brandstationen är kulturmärkt och ligger inom den så kallade LM-staden, som har riksintresse för kulturmiljövården. Enligt de planer som den moderatstyrda alliansen nu har dragit upp inom Söderortsvisionen ska detta område förtätas, vilket bland annat innebär att brandstationen – precis som Aspuddsbadet – ska rivas och ersättas med bostäder. För att underlätta rivningsprocessen föreslås nu en överföring av fastigheten från fastighetsnämnden till exploateringsnämnden. Miljöpartiet kommer att säga nej till det förslaget.

Det är dags att stoppa den destruktiva rivningshysterin av kulturmärkta byggnader och istället låta kreativiteten flöda för att hitta nya verksamheter och möjligheter hos dessa arkitektoniska pärlor ute i stadsdelarna.

Aspuddsbadet var ur många synpunkter unikt. Inte bara genom sin anrika historia som går tillbaka till 1900-talets början och det kulturhistoriska värde som byggnaden har. Utan även genom sin verksamhet med varmbad i en liten bassäng som kunde hyras även av små grupper, vilket möjliggjorde bland annat bad för muslimska kvinnor och för människor med sjukgymnastikbehov.

Det lilla formatet passade även bra för till exempel babysim, vilket inte har kunnat inrymmas i några andra närliggande badhus. Det har därför efter rivningen uppstått ett behov för dessa verksamheter att finna en ny lokal i området.

Vi tror att ett nytt kultur- och badhus inrymt i den gamla brandstationen i Midsommarkransen kan vara en lösning. Låt oss bygga en mänsklig stad med goda mötesplatser.