Häromdagen hade jag svärmor på besök. Hon bor i en ombildad lägenhet på Gärdet och berättade att det var så många som flyttade från den nybildade bostadsrättsföreningen. Så många av de som drev ombildningen hårdast och därför satt i styrelsen har flyttat att man nu måste efterlysa nya till styrelsen.

Det här är sanningen i många ombildade bostadsrättsföreningar. Inom ett år har stora delar av dem som flitigast pläderade för omvandling sålt sin lägenhet, tagit pengarna och stuckit. Kvar blir de tveksamma, de som egentligen inte hade råd och de som inte ville alls. Så pratet om att få bestämma färgen på blomlådorna och tapeterna är ganska ytligt.

De som drivit ombildningarna som en frihetskamp har i själva verket pratat om en frihet att sno åt sig ett antal miljoner från det allmänna och snabbt dra. 50 miljarder har tagits ut ur allas skattkista och getts till ett antal tusen personer.

Det är en helt horribel bostadspolitik.

En bostad är en mänsklig rättighet och ska aldrig vara ett spekulationsobjekt. Alla människor måste ha råd med drägliga boendeförhållanden utan att behöva belåna sig upp över öronen.

Jag tänker här nämna tre problem med utförsäljningarna.

1. Allmännyttan har byggts upp under hundra år, med många förtjänster och en del brister. Bristerna måste åtgärdas och förtjänsterna bevaras. Den borgerliga politiken river sönder hela idén med allmännyttan. Möjligheten att tillhandahålla bostäder som alla har råd att bo i, som det är enkelt att flytta in och ut ur och som det inte finns någon spekulation i.

2. Skattepengar ska inte användas för enskilda personers vinning. Ett ombildningslotteri där personer på åtråvärda adresser ska kunna göra sig förmögna på det hundratusentals skattebetalare gemensamt byggt upp är inte acceptabelt.

3. Utförsäljningarna skapar segregation. I takt med att bostäder görs omöjliga för människor skapas områden där de som har råd, och områden där de som inte har råd bor. Det är kärnan i borgerlig klasspolitik och helt emot den socialistiska iden. Klyftorna i samhället ska minska, inte öka.

Bostadspolitiken måste föras så att den stimulerar byggandet av fler lägenheter som människor har råd att bo i. Den måste förbättra inflytandet för de boende och den måste vara en aktiv del i att bryta segregationen i samhället och minska klyftorna. På alla dessa punkter misslyckas utförsäljningspolitiken, och därför måste den få ett stopp.

Men vänta nu. Varför köpte då min svärmor och alla andra sina lägenheter om det nu är så dåligt med utförsäljningar? Svaret är lika enkelt som självklart, blir man utpressad med sitt boende som insats är det lätt att man viker sig.