Årstafrun, som på sin tid för blott 200 år sedan, ägde och jordbrukade nära nog hela Brännkyrka – nu ska hon hedras med ett litet inklämt kvarter – en grön bullerstörd grop mellan trafikleder, som nära nog är obrukbar som park för dagens Årstabor.

Utlåtande av Kristina Alvendal 2010, RIII (Dnr 312-916/2010): ”I samband med iordningställande av ett grönområde i Årsta har framkommit att ett nytt namn på park behövs. Jag är glad över att vi kan hedra Märta Helena Reenstierna med en park ett stenkast från Årstagård och jag instämmer därför i namnberedningens förslag”.

I glädjerus tog jag för givet att Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal äntligen hade backat och syftade på landskapsparken på Årstafältet där man hittills plöjt ner 50 miljoner bara i anläggningskostnader och där Årstafruns sista slåtterängar finns bevarade. Men icke, den aktuella ytan är ett kvarter som nu nästan känns naturligt att bebygga eftersom man idag nästan byggt igen det stråk som för bara några år sedan förband Årstafältet med Årstaskogen.

Vadå iordningställande av grönområde? Jag förstår inte vad Kristina syftar på. I denna bullerstörda grop har inget iordningställande överhuvudtaget gjorts! Det enda som hänt är att det byggs ett hus i kvarteret mittemot och att man i kvarteret bakom lägger ner ytterligare en fotbollsplan för att ge plats för fler bostäder.

Vad blir nästa steg? Bygga bort parken framför Årstagård, parken vid Årstaliden och parken mellan Årstavägen och Bränningevägen? Parallellt med att de bygger i Årstaskogen intill scoutstugan, bygger Årstastråket och skrotar landskapsparken och bygger igen Årstafältet?

Tyvärr verkar inget längre omöjligt när Stockholm i all hast skall ge plats för ett Göteborg.

Birgitta Adolfsson