Det skulle vara intressant att se hur våra förtroendevalda politiker skulle reagera om de i landet över 900 frivillig-brukar-klientorganisationer med fokusering på hemlöshet gemensamt krävde de tiotusentals trygga egna hem av sina uppdragsgivare (stat och kommun) de behöver för att kunna slutföra sitt uppdrag med att hjälpa hemlösa. Därefter måste det självklart finnas det stöd som krävs för våra nya medborgare som vill ha och behöver det för att behålla bostaden.

Problemet är att hemlöshet blivit en av våra största arbetsmarknader, med sina över 30 000 löntagare. Det har den blivit under den tid alla förhalande politiker och deras meningslösa utredningar pågått, så frågan handlar i dag om allt annat än att lösa den. Den handlar om partipolitik, goodwill, tiggeri, välgörenhet, socialtjänst och oändligt med projekt för att nämna några irrelevanta aktörer för ”allas rätt till bostad” .

I studien ”Hemlösa män i Stockholm” skriven 1970 fanns redan då en brist på riktiga bostäder och mindre enheter, vilket uttrycktes så här: ”Fördelarna med små enheter är många. En liten enhet med få personer är inte mer segregerad än en vanlig familj. En närmare kontakt och ökad tolerans mellan avvikare och övriga medborgare möjliggörs endast om man ömsesidigt kan uppfatta varandra som enskilda individer.”

Utifrån detta citat och mina 40 års erfarenhet av ”socialsvängen” kan man fråga sig vilken konservburk våra politiker och tjänstemän suttit i under dessa år.

Ett ständigt återkommande problem i de utredningar ingen läst eller helt enkelt skiter i, är bristen på billiga integrerade hyresrätter. Då det inte finns något intresse att tillgodose bostadsmarknaden med detta resulterar det i att antalet hemlösa kommer fortsätta öka i oförtruten takt. Sedan kommer våra politiker alltid försöka hävda annat, genom att med några pennstreck försöka trolla bort ett stort antal människor.

Det går till så att i vissa av de kategoriboenden hemlösa bor i i dag, tar politiker i morgon helt enkelt ett beslut om att människorna boende i dessa tillhör inte längre ”gruppen” hemlösa.

Det är genom sådana här självförlöjligande fokusförskjutningar politiker så arrogant fördummar hela svenska befolkningen att tro på deras ord istället för den sanning de flesta av oss ser. Denna katt och råtta-lek med andra människors liv kan inte få gömmas undan och glömmas av politikers svekfulla och intetsägande ord, liknande ”vi har precis tillsatt en utredningsgrupp att titta på det där”.

Varför ska beslutsfattarna med sin översittarattityd komma undan med att ignorera de negativa resultat socialstyrelsen och flera av våra forskare i ämnet under flera år påtalat? Det kanske går till så i vårt positionskorrumperade land, att uppdragsgivaren egentligen inte har något annat intresse än att sysselsätta sina underordnade med olika uppdrag, då gärna i frågor som ger populistiska poäng.