Debatt


Jonas Paulsson • Täby Kommunalpolitiker för Miljöpartiet
Stockholms Fria

Rädda EU:s jordbruk från köttlobbyns makt

Subventioner till kött och jordbruk försvaras med näbbar och klor av Centerpartiet. Men inom regeringen tycks det finnas andra åsikter, till exempel företrädda av Birgitta Ohlsson, som önskar sig en radikal reformering av EU:s jordbrukspolitik. Jonas Paulsson, kommunalpolitiker för Miljöpartiet i Täby, vill att regeringen ska kasta ut Centerpartiet och istället börja föra konstruktiva samtal med Miljöpartiet.

Den svenska debatten om EU:s jordbruksbudget mellan 2014 och 2020 hårdnar. I ena debatthörnet finns särintresset representerat av landsbygdsminister Eskil Erlandsson, Centerpartiet och den svenska köttlobbyn. De försöker styra över pengarna till den extremt bidragsberoende animalieindustrin. Huvuddelen av köttets produktionsvärde består nämligen av subventioner. Köttet subventioneras i flera led. Såväl djurhållningen som spannmålen subventioneras. I dag används 80 procent av den svenska åkermarken till foderodling.

Jordbruksstödet från EU, som uppgår till cirka 500 miljarder kronor, sätter marknadskrafterna ur spel. De bidrar till utfiskning, exportsubventioner, regnskogsskövling (importerat kraftfoder från Brasilien) och är ett förkastligt slöseri med naturens resurser. Men när landsbygdsminister Eskil Erlandsson uttalar sig om förändringsarbetet i DN 27 december rör hans krav i första hand slopat stöd till sådant som inte är jordbruksrelaterat, exempelvis stödet till golfbanor. Detta motiveras varken av miljö- eller konkurrensskäl.

Med en mer marknadsmässig jordbrukspolitik får landsbygdskommunerna mycket mer för pengarna. Nya konkurrenskraftiga träd kan odlas där nu foderodlingarna brer ut sig på grund av EU:s perversa bidragspolitik till jordbruket. Mer träd är bra för klimatet (binder koldioxid), Östersjön (ingen gödsel läcker ut) och miljön i stort.

Frågan om att utveckla jordbrukspolitiken genom att påbörja avvecklingen av köttsubventionerna är också en framtidsfråga för världen i sin helhet. Enligt FN:s miljöprogram, UNEP, krävs det ett globalt skifte mot en helvegetarisk diet för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

I det andra debatthörnet finns allmänintresset, representerat av EU-minister Birgitta Ohlsson. Hon riktar skarp kritik mot Europeiska kommissionens rapport om översynen av EU:s långtidsbudget i DN 20/10. Hon är med rätta ”oerhört besviken” över att Europeiska kommissionen inte verkar för radikala reformer eller neddragningar inom jordbrukspolitiken.

Som det ser ut nu kommer tyvärr EU:s jordbruksbudget även fortsättningsvis användas till miljöförstöring och resursslöseri, ända fram till år 2020. Minst. Våra barns och vår egen framtid förstörs genom att tusentals miljarder europeiska skattekronor subventionerar en verksamhet som radikalt måste förändras för miljöns, landsbygdskommunernas och den svenska ekonomins skull.

Bidragen som Sverige får av EU har vi själva betalat in. De pengarna borde rimligtvis användas lika ansvarsfullt som statskassan i övrigt. Alliansen borde därför tydligt ta ställning för allmänintresset och kasta ut Centerpartiet ur regeringen och i stället inleda konstruktiva jordbruks- och landsbygdssamtal med Miljöpartiet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria