En cykelpolitik i ord och handling
I Stockholms Fria Tidning 1 oktober kritiserade Christoffer Carstens och Zacharias Elinder från Cykelfrämjandet den stockholmska cykelpolitiken. SFT bjöd därför in de politiska partierna för att berätta hur de vill verka för ett bättre cykelliv för oss alla. I dag skriver Emilia Hagberg, trafikpolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad. Tidigare inlägg publicerades 1/10 och 29/10.
I årets budgetdebatt kommer Stockholmspolitikerna att tävla om vilket parti som är bäst för cyklisterna. Det är väldigt positivt, eftersom Miljöpartiets cykelpolitik kallades oseriös och orealistisk av Moderaterna för bara ett år sedan. Nu har Miljöpartiets politik istället blivit förebild, åtminstone för allianspolitikernas retorik. Alliansen lovar en cykelmiljard, men de har tyvärr inte avsatt en enda krona till detta i sitt budgetförslag för 2012.
Miljöpartiet fortsätter att satsa rejält på investeringar i infrastruktur för cyklar i Stockholm. I det gröna budgetförslaget satsas 150 miljoner kronor per år i tio år framåt. Det är en satsning som är fullt finansierad. Det har pratats mycket om cykelplaner genom åren, men den moderatledda alliansen har inte avsatt några resurser för cykelsatsningar. Det som gjort alliansens cykelplaner verkningslösa är dock inte i första hand att Stockholm inte har haft råd. Snarare beror det på att en verklig cykelpolitik innebär att bilarnas utrymme i innerstaden måste minska för att ge plats åt utbyggd gång-, cykel- och kollektivtrafik. Den Moderatledda alliansen prioriterar fortfarande framkomlighet för bilister högst.
Stockholm har alla förutsättningar att bli en cykelstad värd namnet. För att det ska bli möjligt krävs konkreta politiska beslut om att prioritera cykeltrafiken samt ekonomiska resurser för nödvändiga investeringar. Planering av staden ska alltid starta med fokus på ordningen gång, cykel, kollektivtrafik och bil. Stadens planering och infrastruktur påverkar människors val av färdmedel, och detta gäller i synnerhet andelen gång-, cykel- och kollektivtrafikresande. När Stockholm växer måste fler resande komma fram på kortare tid.
Cykelbanorna ska byggas ut till ett sammanhängande nät. En omfattande satsning på utbyggd cykelinfrastuktur genomförs under en tioårsperiod. Årligen avsätts 150 miljoner kronor under perioden 2012–2021. Satsningen är fullt finansierad i det gröna budgetförslaget. Prioriterade åtgärder är att bygga bort cykelträngsel och öka trafiksäkerheten. Stor vikt ska läggas vid att anlägga cykelinfrastruktur som har låga drift- och underhållskostnader och som är lätt att vinterväghålla.
Stora cykelparkeringar ska byggas vid Stockholms centralstation och andra stora knutpunkter. Det ska finnas säkra parkeringsplatser för cykel både i gatuplan och i garage. Systemet med lånecyklar kan utvidgas kraftigt, speciellt eftersom det underlättar för pendlare att kombinera kollektivtrafik med cykel. Lånecyklarna gynnar alltså inte bara cykeltrafiken i innerstaden utan kan hjälpa till att få fler att ställa bilen och istället åka kollektivt. Lånecyklarna är också ett väldigt bra sätt för Stockholms många besökare att upptäcka och röra sig fritt i staden.
Cyklisterna i Stockholm blir fler och fler. Det är bra för både miljön och för stockholmarnas hälsa. För att den utvecklingen ska fortsätta, och för att cyklisterna ska kunna ta sig fram snabbt och säkert, krävs verkliga satsningar. Det är bra att den moderatledda alliansen har tagit till sig Miljöpartiets cykelpolitik i ord, nu fattas bara att de också avsätter tillräckliga resurser för att gå till handling.
Emilia Hagberg
Artikelförfattaren är gruppledare och trafikpolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna i Stockholms stad.
