Ju mer desto gladare – eller?
Vad händer med oss människor i ett samhälle där vi i allt högre grad reduceras till personnummer, kundnummer och anställningsnummer? Hur länge finner vi oss i att vara utbytbara kuggar i tillväxtmaskineriet, som när som helst riskerar att slås ut, och hamna i ”utanförskap” om vi inte kan eller vill lönearbeta 40 timmar i veckan eller mer? Och är det alls möjligt i dagens hårdnande, ekonomistiska och konsumistiska samhällsklimat, att återupprätta människan som en social, kulturell och andlig varelse, så mycket mer än kund, konsument och lönearbetare? Finns det plats för vänner, älskare, föräldrar och medborgare i tillväxtsamhället? Hela människor, som skrattar, gråter och drömmer? Lyckliga människor?
