Opinion

Vem minns inte 1980-talets skandaler med fukt- och mögelskadade så kallade ”sjuka hus” och allt det lidande som många genomgick. Skandalerna i byggsektorn har sedan dess upprepats. De mer kända exemplen är kanske Moderna museet och Hammarby sjöstad. Debatten har denna gång blivit väldigt byggnadsteknisk och de drabbade hamnar i skuggan. Ett undantag är pappan i Skarpnäck som oroade sig för att hans små barn utsatts för farliga gifter genom att fastighetsbolaget inte informerat.

Flera veckor har redan gått sedan cyklonen Nargis slog till i Burma. Landet har sedan dess befunnit sig i ett konstant tillstånd av katastrof, ett tillstånd som hela tiden förvärras på grund av det katastrofala sätt som militärjuntan i landet hanterar situationen. Istället för att mobilisera sin enorma armé för att hjälpa folket, istället för att släppa in internationella hjälpinsatser, har juntan valt att försöka rida ut katastrofen. Vi måste komma ihåg att vi talar om ett Burma som räknas som ett av världens minst utvecklade länder, det mest korrupta landet och ett av de länder där redan innan katastrofen hiv, malaria och tbc sprids mest och snabbast. Vi måste minnas att vi talar om ett land, om ett folk, som har sämsta tänkbara förutsättningar att klara av en sådan här katastrof. Vi måste minnas att landet styrs av en regim som gång på gång, inte minst under demonstrationerna förra hösten, visat att folkets bästa inte ligger i deras intresse.