Stockholms Fria

Med siktet inställt på mellanrummen

En glömd paviljong i Tanto väckte tankar kring stadens icke-platser. Tankarna blev ett multikonstprojekt, och nu släpps filmen om projektet på dvd.

– Det handlar om gentrifiering, om hur en stad bara kan bytas ut och förändras, säger koreografen Anna Koch.

 

Inled din promenad vid Tantogårdens faluröda ruiner, låt Ekermans gränd svepa dig bort från Ringvägens brus. Fortsätt framåt, inåt Tantolunden; dväljs i sjuttonhundratalsskuggorna som Ekermanska malmgården bjuder, doppa tån i sten- och metallfloden vars namn är Södra stambanan. Skynda förbi pissoaren, akta dig för joggare.

Snart har du så nått fram till en liten stig som leder upp mot höger. Sväng in där och paviljongen – ditt mål – uppenbarar sig. Åtta sluttande träben som bär ett högt, lappat tak.

 

Paviljongen har stått där sedan 1988, då den skänktes till Stockholms stad av kultur- och miljöföreningen Tantofolket. Tantofolket hoppades att paviljongen skulle utgöra ”en lummig plats där du kan lyssna på musik och kör”, få konstnärer har dock hörsammat deras önskan.

 

Få konstnärer, men undantag finns. Dröj dig kvar vid paviljongen och studera noga dess bjälkar, du kommer då att notera några snören. De är fysiska minnen från sommaren 2009, från när paviljongens vardag förändrades och förändrade. De är fysiska minnen från Anna Kochs projekt En annan paviljong.

– En dag gick jag förbi paviljongen av en slump och jag förstod inte varför den stod där och jag förstod inte relationerna mellan den, de sexton bänkarna framför den och gångvägen, skrattar Anna. Jag tänkte att ”det här är verkligen en otroligt konstig plats”. Så jag började forska i paviljongens historia och det ledde vidare...

 

En annan paviljong gick av stapeln under nio dagar i juni. Anna bjöd då in en grupp utövare inom arkitektur, musik, bildkonst, dans och performance att utvärdera, ockupera och omvandla paviljongen; att tolka den och göra den till sin egen.

– Dels tog jag kontakt med personer som jag ville återkoppla till, som jag mött i tidigare sammanhang. Men jag ville också ta in helt nya fält, fält som jag inte haft någon direkt koppling till tidigare. Jag ville att urvalet skulle vara brett.

 

Representanter för detta nya fält var arkitektgruppen Svensk standard. Tonsättaren Ida Lundén hör till dem som återkopplades; hon och Anna har skapat tillsammans tidigare, bland annat i koreografin Montage 2 på Weld.

Medan ovanstående – samt deras medsystrar och -bröder – skapade följde Anna allt med en HD-kamera, utan att lägga sig i processerna dokumenterade hon skeenden och kreativitet.

– Idéerna bakom filmen tillkom efter hand. En annan paviljongs huvudfokus ligger inte på filmen, det ligger på händelserna där i juni. Filmen är söndringen, det som kom efter.

 

Den 3 september 2009 visades filmen En annan paviljong i själva paviljongen. För en dryg vecka sedan släpptes den på DVD, ett format som gör det lätt att återknyta bekantskapen med projektet. Att i hemmets lugna vrå exempelvis kunna ta del av hur Svensk standard lekfullt skriver om paviljongens historia är en rolig ynnest. Att se Ida Lundén förbereda och realisera sin musik är fascinerande. Samtidigt väcker DVD:ns bilder och scener alla möjliga frågor, samtidigt utforskar de sina närmiljöer.

– En annan paviljong har många ingångar i olika saker, men självklart handlar det om gentrifiering, om hur en stad bara kan bytas ut och förändras, kommersialiseras. Jag tycker det är jätteintressant med stadsrummet som just spel- och lekyta. Jag tycker också att det är intressant att ställa olika fenomen eller saker och bredvid varandra. När man gör det så bildas en helhet, men med en viss friktion i skarvarna.

 

För tillfället arbetar Anna Koch med Happy to be here, en koreografi för fem dansare. Dess urpremiär är den 2 mars, på Dansens hus.

– De senaste åren har jag ägnat nästan all min tid åt Weld, som jag driver. Jag har inte haft så mycket tid över åt att verkligen fördjupa själva hantverksbiten i koreografiskapandet. Så när jag fick möjligheten att nu göra ett större stycke tog jag chansen.

– Happy to be here kramar ur titeln på betydelser som utgångspunkt. Jag tänker så här; det som sker när man samarbetar med andra människor speglar ganska mycket av ens ideologiska förhållningssätt och den som man vill vara. Så föreställningen handlar om det, om hur vi arbetar tillsammans och hur vi tänker kring vad det är vi tillsammans gör och föreslår på scen. För jag tycker också att det finns problematik i att gå in och göra någonting på en scen, för det blir ju teater. Det tycker jag är frustrerande... men självklart också helt fantastiskt.

Fakta: 

Anna Koch är dansare/koreograf och konstnärlig ledare för Weld, en oberoende verksamhet med inriktning på dans och andra relaterade konstformer. Målsättningen är att fördjupa, utveckla och stärka konstformen och begreppet dans.

 

Filmen En annan paviljong är en dokumentation av projektet Paviljongen i Tanto, men också ett självstående konstverk. Filmen premiärvisades den 3 september 2009 och släpptes på dvd den 3 februari.

 

Källa: Weld

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Om en meditativ resa i medvetandet

Hon åkte till Sri Lanka för att söka mening och kom tillbaka med en film i bagaget. Filmen är resultatet av Cecilia Neant Falks själsliga resa. Nu visas den i Stockholm.

Hon gör högspänningskonst

Filmkonstnären Anna Linder är aktuell med kortfilmen Densen, en audiovisuell resa som är långt ifrån sövande. Inspirationen kommer från löst hängande elledningar i det högteknologiska Tokyo.

Den svåra konsten att närma sig Åke Hodell

Magnus Haglunds nyutkomna skildring av Åke Hodells liv är nästan lika inspirerande som författaren själv en gång var. Åtminstone fick boken vår utsände Johan Jacobsson att göra en utflykt till Djurgården för att bättre fördjupa sig i Hodells mångfacetterade konstnärskap.

© 2024 Stockholms Fria