Kärlek, vänskap och gemenskap i dödens skugga
Tandläkaren Raino Kirkma samlade ihop 12 bögar och bildade Stockholms Gaykör. 25 år senare skildras deras arbete i en bok om kärlek, vänskap och gemenskap.
HIV-epidemin kastade under 80-talet en mörk skugga över kören, och de har ofta uppträtt till förmån för HIV-drabbade. Dödens närvaro i gayvärlden har också satt spår i körens repertoar.
Stockholms Gaykör 25 år
Stockholmia Förlag, 2007
I år är det 25 år sen Stockholms Gaykör tog sina första toner. Idag har kören cirka 60 medlemmar och är varje år ett populärt inslag under Pride. De 25 år som gått skildras i jubileumsboken Stockholms Gaykör 25 år. Idén till en gaykör föddes hos tandläkaren Raino Kirkma. Han samlade ihop 12 bögar ur bekantskapskretsen och höll första repetitionen i januari 1982. I november samma år hade kören sitt första uppträdande på en fest för EKHO, Föreningen för Ekumeniska Kristna. Året därpå uppträdde man på en RFSL-fest och på gudstjänsten under Frigörelseveckan, som Pride då kallades. Kören växte snabbt, gick från enstämmig till flerstämmig, skaffade sig mer musikaliskt bevandrade pianister och dirigenter, åkte på gaykörfestivaler utomlands, anordnade en internationell gaykörfestival i Stockholm, började figurera allt mer i media och kammade hem priser och stipendier. Allt i skuggan av AIDS.
Stockholms Gaykör 25 år består av berättelser från körmedlemmar och andra som på olika sätt arbetat med kören. Avsnittet Den dödliga farsotens tid skildrar hur HIV blev en ovälkommen gäst i bögkulturen. Den var visserligen marginaliserad och hatad under 80-talet, men man behövde åtminstone inte bekymra sig när man umgicks med varandra. 1980 hade Stockholms Gayradio en reklamslogan som löd: ”Det sköna sättet att ha sex…Inga kladdiga kondomer…Homosex…Prova du också!” Det glada livet förändrades i ett slag när HIV upptäcktes och många föll offer. Det här var tiden före bromsmediciner och kunskapen om hur smittan spred sig, och sjukdomsförloppet var kort. Flera körmedlemmar drabbades och några hann dö. De föräras kärleksfulla personporträtt. Närvaron av döden speglade också repertoaren under de mörka åren.
Men till största del är Stockholms Gaykör 25 år en berättelse om kärlek, vänskap och gemenskap. Om internationell solidaritet och samhörighet med andra gaykörer. Om aktivism och hur man startar upp något man tror på från allra första början och blir framgångsrik. Det går dock inte att frigöra sig från tanken att det omöjligt kunde varit en lesbisk kör som hette det neutrala ”Stockholms Gaykör” och var en sån framgångssaga. Flatornas historieskrivning ser ut på ett helt annat sätt.
