Jag tackar alla de människor, som har hört av sig till mig efter mitt debattinlägg om att “hamna mellan stolarna”. Det verkar som om jag petat i en varböld och jag känner spontant, att vi borde ordna studiecirklar kring Socialtjänstlagen. I varje fall borde fler läsa den och börja ställa krav. Gå på Socialnämndsmötena, som ofta är offentliga. Ställ upp för din broder och syster som begärt företräde i arbetsutskott eller ta med en vän som stöd ifall du skall träffa en socialsekreterare, någon på Arbetsförmedlingen eller på Försäkringskassan.

Folk har vittnat om att det bara är toppen av ett isberg, som jag berört och jag som i min blåögdhet trodde att vi fortfarande levde i ett samhälle, som präglades av Medmänniskor och inte av Motmänniskor.

Folk har berättat hur de behandlas som parasiter eller som flugor på tapeten. Jag vet inte längre vad jag skall tro.

Det verkar, som om många ärenden som handlar om folks väl och ve skickas genom en kolfilterfläkt och många upplever att när de för fram kritik, så får man ytterligare besvärligheter.

Det är som om vårt samhälle inte längre accepterar oliktänkande, utan att vi skall anpassas i en konform, det vill säga i den dumstrut, som på finare svenska kallas konformism.

Det verkar vara, som om det överallt tycks det finnas chefer, som suttit för länge, som gör att duktiga människor slutar eller anpassar sig till tystnad.

Genom åren har jag följt och deltagit i debatten om yttrandefrihetstrakasserier – det som i Arbetsmiljölagen kallas för kränkande särbehandling. I de hårda tider vi redan är inne blir folk försiktigare och istället för att gå vidare i ett ärende, så tystnar man.

En person jag varit i kontakt föreslog att vi skulle skapa en alternativ arbetsförmedling, som t.ex. tog till vara människors livserfarenheter och kreativitet i stället för att stämpla 55 + i baken på de misshagliga. Men i så fall skulle vi även behöva arbetsgivare och chefer med civilkurage i såväl offentlig som privat sektor, som vågar anställa folk utan att först titta på ålder eller nationalitet.

Det behövs således mycket mer än en juridisk utbildning för att driva processen,
Arbeta för att göra de tysta osynliga medmänniskorna synliga!

Bror Kajsajuntti