Demonstrationen organiserades av de tre stora kommunistiska tidningarna Liberazone, Il Manifesto och Carta.  Den socialdemokratiskt kontrollerade fackföreningsrörelsens stödde inte manifestationen, det enda större facket att ansluta sig var metallarbetarfacket Fiom, som allt mer närmat sig de italienska kommunistpartierna. Den enade vänsterdemonstrationen har gett nytt bränsle till spekulationerna om de olika vänsterpartierna och Fiom tänker skapa ett nytt sammanslaget vänsterparti.

Basfacken och sociala centren deltog inte i organiserandet av årets demonstration, men genomförde istället en “consultazione precaria”, ett rådslag och självorganiserad omröstning om Biagilagen. Den självorganiserade folkomröstningen gällde såväl Biagilagens upprivande, som ett skrotande av 23 juli-överenskommelsen mellan näringslivsorganisationen och de stora facken, som vänstern menar enbart var en satsning på företagen, men inte innehöll några rättigheter åt de osäkert anställda.

Mellan 5-12 oktober 118 202 personer röstade i sociala centrens rådslag: 15 340 personer (13%) röstade för Biagilagen och 102 315 mot (86%), 547 röstade blankt. De sociala centren öppnade hundratals tillfälliga vallokaler och röstbås över hela stan, och då ofta där osäkra anställda befann sig, dvs vid call centers, arbetsförmedlingar och köpcentra.

De autonoma basfacken har varslat om generalstrejk 9 november. Troligen kommer även studentorganisationer att samtidigt genomföra ockupationer av universitetsinstitutioner över hela Italien.