Gregory David Roberts är aktuell igen med sin tegelstenstunga bok Shantaram; denna gång i samband med den planerade filmatiseringen av romanen med Mira Nair som regissör och Johnny Depp i huvudrollen. Shantaram kom ut 2003 i författarens hemland Australien och har sedan dess skördat framgångar och översatts till ett trettiotal språk; tidigare i år översattes den till svenska. Det är med svårighet jag söker att gräva fram en kärna i romanen, en punkt kring vilken de många infernaliska händelserna kretsar men utan tillfredsställande resultat. Inte för att romanen skulle, okontrollerat, spreta åt olika håll, utan för att lika mycket tid och samvetsgrann precision ägnas åt de stora, avgörande händelserna liksom åt de mer vardagliga episoder, samt till reflektioner, försök att leverera visdomar och religiösa grubblerier.

Författaren själv utpekar, redan på första sidan, tre saker som hans berättelse handlar om: en kvinna, en stad och en gnutta tur. Beträffande turen förhåller jag mig skeptisk, då huvudpersonen Lin verkar vara hamna i den ena livsfarliga belägenheten efter den andra.

Men med tanke på att han, mirakulöst nog, överlever allt från heroinberoende, knivhugg, skjutvapenskulor, misshandel som angränsar till tortyr, svält, de mest övervakade och brutala fängelserna och mycket till, så har turen förmodligen varit på hans sida. Bombay, och i synnerhet Bombayslummen, är platsen där de flesta tilldragelserna äger rum och Lins förälskelse i staden Bombay och dess innevånare är omedelbar och bestående. Kort tid efter sin ankomst till Bombay bekantar sig Lin med personer som kommer att spela stor roll i hans liv; de flesta också på flykt undan rättvisan i sina respektive hemländer och sysslandes med diverse illegal verksamhet. De viktigaste är schweiziskan Carla för vilken Lins hjärta omedelbart börjar slå, den lojale guiden Prabaker, den excentriske fransmannen Didier, fadersgestalten och maffiabossen Khaderbai och givetvis många andra vilkas jordevandring korsar Lins.

Namnet Shantaram som står för fredens man eller Guds freds man får Lin i samband med en  lång vistelse i sin guides och väns Prabakers hemby Sunder där hans existentiella förståelse får en djupare form. Överhuvudtaget så ägnar sig Lin åt tankar och frågor rörande etik och filosofi och försöker att se något ädelt hos de hårdingar och utblottade sluminnevånarna som han är i ständig kontakt med. Med tanke på de exceptionella omständigheterna är den ödmjukhet Lin är så mån om att uppvisa och bevara, samt de tankfulla meditationerna över livet, människorna och döden, värda en ovation. Shantaram ger således utrymme både åt filosofiskt begrundande, och inblick i den undre världens verksamhetsområden, metoder, den hierarkiska ordningen, de interna reglerna etc. Sakkunnigt redogörs det för smugglandets konst, som Lin kallar det, svarta börsen affärerna, passförfalskning mm. För den laglydige kommer en helt ny värld att uppenbaras. På Gregory David Roberts’ hemsida, www.shantaram.com, kan man läsa att de flesta tilldragelserna som äger rum i romanen är baserade på författarens egna upplevelser och turbulenta liv som heroinist, fängelserymling, passmugglare och skådespelare i några Bollywoodfilmer. Livet som landsflyktig är inte bara elände; Lin möter sitt livs älskade, får möjligheten att öppna en improviserad läkarklinik i slummen och upplever glädjen i att lära sig, och så småningom behärska, främmande språk. Återstår att se hur alla dessa episoder i Lins (eller Gregory David Roberts’, om man så vill) får plats i den kommande filmen. Spännande lär det bli, hur som helst.