De två bröderna Hank och Andy kommer på den geniala idén att råna en juvelerarbutik i förorten för att kunna lösa sina ekonomiska problem. De vet allt om butiken, var larmsystem finns, koderna till kassaskåpet, vilka som jobbar där och att butiken är försäkrad.

Det enda Andy inte berättar för Hank innan han går med på att genomföra rånet är att det är deras föräldrar Charles och Nanette Hanson som äger butiken. Deras plan går inte som planerat och konsekvenserna blir förödande för alla inblandade. Andy verkar förlora alla spärrar och gör vad som helst för att rädda sitt skinn.

Till det yttre ser både Hanks och Andys liv bra ut, men skenet bedrar. Andy har problem med droger och Hank kan inte försörja sin dotter.

Filmen handlar om en familj som får möta sin allra värsta fiende i sig själv och hur det egentligen kunde bli så fel redan från början. För familjen lever inte ett perfekt liv och det har gått ut över Andy, som aldrig förstått varför Charles behandlat Hank så mycket bättre. Andy känner att han inte passar in i familjen utan känner sig som det svarta fåret. Han undrar vilka egenskaper han saknar och försöker febrilt fly från verkligheten med sin fru Gina. Men även hon finner bättre egenskaper hos Hank som hon är otrogen med.

Jag hade förhoppningar om filmen när jag läste handlingen, men den var en besvikelse.

Skådespelarna lyfter visserligen det dåliga manuset men handlingen är bedrövlig, trots familjekonflikterna som är så intressanta och lätta att känna igen sig i. Filmen känns stundtals väldigt osammanhängande eftersom den ibland hoppar framåt i tiden och sedan tillbaka i välkänd Tarantino-stil. Visst har de försökt underlätta för publiken genom att skriva till exempel ”Andy två dagar före rånet” och liknande, men tyvärr tycker jag bara att det stör.

Den hoppiga handlingen knyts ihop och slutet känns visserligen inte helt självskrivet, men jag kunde enkelt gissa vad som skulle hända precis innan det hände. Vilket jag tycker känns synonymt med en dålig film.