Frågan är om allmänheten uppfattar vad som egentligen händer, vad som är på gång.

Innanför dörrarna en bit åt höger står två representanter från Migrationsverket tillsammans med Kaka Qadir av de flesta i Piteå känd som Ahmed.

Det är ingen tvekan om att det är en omtyckt person, med stort hjärta och många vänner som efter sex år i Sverige ska utvisas till norra Irak (Kurdistan).

Personer i tre bilar från Piteå och en från Överkalix hade tagit sig till Kallax för att ta avsked från sin vän.

Orden var inte många, men vad personerna kände och tyckte gick inte att ta miste på.

- Några minuter innan hade allt varit som vanligt. Vi skojade och skrattade tillsammans, men då dem kom från Migrationsverket med biljetterna i handen var det som om man inte kunde skjuta det framför sig något mer, Faruq Kanan till mig..

- Ahmed har inte bara varit min arbetsgivare, utan blev också en mycket nära vän, berättar Lina Marklund som jobbat för Ahmed både på Pizzeria Palazzo i Hortlax, men också på Arbaillo i Småstaden som Ahmed köpte för några år sedan.

Tiden börjar bli knapp, alla passagerare har gått på planet, alla utom Ahmed. En av vännerna orkar inte längre utan bryter ihop och snyftandet utbrister i ett storgråt direkt från hjärtat. Han vet inte var han ska ta vägen. Ahmed försöker trösta. Övriga försöker bita ihop och visa sig starka, både för Ahmed och för personen som har det allra svårast för tillfället.

Representanterna från Migrationsverket beskådar händelsen men menar att nu är det dags att gå på planet. Vännerna följer ända fram till avspärrningen. Då Ahmed gått på planet sätter dem sig i cafeterian för att samla sig. Ingen säger något. Känslan och tomheten efter en vän, en förebild kan man nästan ta på där dem sitter.

Ahmed har varit på flykt i tolv år. Sedan 1996 då han lämnade Irak har knappast situationen förbättrats. Kurdistan som till viss del varit skonad från det blodbad som förekommer i övriga Irak har nu drabbats av Turkiska bombplan. Sedan 16 december har 10 000 tals civila tvingats fly. Hundratals familjer har förlorat sina hem, men ännu finns inga siffror på antalet döda då journalister inte tillåts komma in i dem drabbade kurdiska provinserna.

Sedan USA:s invasion 20 mars 2003 har nära 90 000 civila irakier dödats, bara under 2007 dog mellan 22 586 och 24 159 civila irakier, enligt Iraq Body Count.

Att utvisningar till krigets Irak förekommer är att Migrationsverket menar att det inte finns någon väpnat konflikt.

Oroligheterna i Irak har lett till en humanitär katastrof. Idag saknar 70 procent av den irakiska befolkningen rent vatten, hjälporganisationer flyr landet precis som en tredjedel av landets läkare gjort. Halva befolkningen är arbetslös, nära 30 procent av de irakiska barnen är undernärda samtidigt som 15 procent helt saknar mat på bordet.

Samtidigt som Migrationsverket utvisar flyktingar avråder Utrikesdepartementet svenskar att åka till Irak och de svenskar som befinner sig i Irak uppmanas lämna landet.

Kvällen innan utvisningen träffar jag Ahmed hemma hos honom.

- Min önskan är att du berättar detta vidare, hur det går till. Det kan kanske hjälpa andra i liknande situation om man uppmärksammar det, förklarar Ahmed för mig, och det är det jag nu gör.

Den 5 november 2001 kom Ahmed till Sverige. Han togs fast i tullen i Malmö då han saknade papper för legitimation.

- Dem tog mina fingeravtryck och jag sattes i flyktingförvar som för mig mest liknade ett fängelse. Jag satt inlåst nästan en hel månad, men förstod aldrig mitt brott, berättar han.

Fingeravtrycken skickades ut till andra EU-länder för att se om Ahmed försökt få asyl i något annat land.

Ahmed berättar att då han kom till Sverige hade han 20 kronor i fickan.

- I dryga sex år har jag slitit för var jag är idag. Jag har jobbat som en åsna. Jag gick några månader på SFI, Svenska För Invandrare i kombination med en praktik på Aptit.

Så snart praktiken var klar började Ahmed jobba heltid. Han fick efter ett tag möjlighet att arrendera Pajazzo i Hortlax som efter ett år kom att bli hans egna företag.

Under tiden skaffade han sig många vänner, affärerna gick bra och han kände att han började integreras i det svenska samhället. För något år sedan köpte Ahmed Arbaillo. Han berättar att han hade kontakt med Migrationsverket månadsvis, där dem sa att vänta en månad till, du får snart besked om uppehållstillstånd.

- Detta fick jag höra varje månad som jag pratade med dem. Det är jobbigt att driva företag och jobba 10-14 timmar dagligen och samtidigt ha den här ovissheten om ens framtid hängande över en. Då hade jag ju bara tillfälligt uppehållstillstånd, förklarar Ahmed.

I mitten av augusti 2007 kallades Ahmed till Migrationsdomstolen i Stockholm. Senare under hösten kom det definitiva avslaget på hans asylansökan.

- Livet blev svart, allt rasade. De bästa sex åren i mitt liv rycktes bort. Jag hade byggt upp någonting under så lång tid, men på en sekund var allt borta Jag hade skaffat mig ett liv här, vänner, företaget, men jag kunde inte se klart. Det känns som någon stulit sex år av mitt liv, säger Ahmed med tårar i ögonen.

Ahmed menar att ingenting har varit lätt, att driva företag i ett land där man till en början inte kunde språket så bra, samtidigt som man inte får ett riktigt personnummer utan uppehållstillstånd.

Han berättar att han har många personer att tack för mycket som på olika sätt hjälp honom under hans tid i Piteå. Han säger att han vill tacka hela Piteå, alla vänner för att han alltid känt sig välkommen och hemma här

- Jag hoppas alla att vi ses någon gång. Jag hoppas jag en dag tillåts bo och leva mitt liv här. Tack för allt, avslutar Ahmed.


Det är med en tung känsla och gråt i halsen jag skriver dessa ord och hoppas jag kan föra en nära väns ord vidare och hoppas på förändring.