Trötta hänger tusentals valaffischer kvar efter landets vägar, flämtande efter en valkampanj som slog nya kostnadsrekord, med en slutlig räkning på sexhundra miljoner kronor.

Colom beskriver sig själv som socialdemokrat och det blev också en etikett som nyhetsredaktioner världen över snabbt anammade. Verkligheten tycks dock vara mer komplicerad än så. Att börja droppa de mest inflytelserika namnen i guatemalansk politik blir lätt till ett memoryspel där det verkar som att många av korten går att para ihop med varandra.

Politikereliten har nära kontakter med företagareliten, partiledamoter hoppar mellan partierna ungefär som om den politiska sfären är en spekulationsbörs och ungefär samma namn tycks finnas i var och varannans telefonbok. Partitillhörighet visar sig bli en relativitet.

Guatemala är ett rikt land, det är också ett av de mest tätbefolkade i Latinamerika. Sjuttio procent av all odlingsbar jord ägs emellertid av endast två procent av befolkningen medan över hälften lever i fattigdom. Kriminaliteten är skyhög och bidrar varje år till tusentals dödsoffer. Landet har klassats som det mest ojämställda i Latinamerika och våldet mot kvinnor orsakade 591 dödsfall under fjolåret.

Samtidigt är det väldigt få mordfall som överhuvudtaget kommer i närheten av någon utredning. Álvaro Colom kommenterade själv den oroliga situationen i sitt anförande vid presidenttillträdet. ”Ett folk som svälter kommer aldrig att vara fredligt. Ett folk som inte har ekonomiska möjligheter har väldigt få möjligheter till att nå socialt lugn.”

Men hur kan fattigdomen bekämpas då? Guatemala hade förra året en ekonomisk tillväxt på nästan sex procent, men en färsk rapport visar att andelen fattiga samtidigt ökar. De län som domineras av ursprungsfolk är fattigare än andra. Slutsatsen som dras i rapporten är att fattigdomen i Guatemala förvärras av en statsapparat som pånyttföder orättvisor istället för att bekämpa dem. Istället för att försöka omfördela resurser hålls skatterna låga och orättvisa, de sociala insatserna är få och tillgång till utbildning och sjukvård gravt bristfällig.

I relation till BNP ligger Guatemala i botten bland de centralamerikanska länderna när det gäller satsningar inom den offentliga sektorn. Nu tillträder alltså en president som säger sig vara på de fattigas sida, men hur nära kan han egentligen komma?

Efter en valkampanj som kostade hans parti över nittio miljoner kronor och med en stor del av den finansiella uppbackningen kopplad till både landets ekonomiska elit och utländska intressen kommer han att mötas av krav från många olika håll. För att få majoritetsstöd i kongressen har han också varit tvungen att ingå i en hel del allianser som tycks väldigt långt ifrån den socialdemokrati han säger sig företräda.

Medan kvinnor och representanter från de så ofta diskriminerade maya-, xinca- och garífunafolken knappast tilldelats några poster alls i den nya regeringskabinetten går det i deras ställe att att stöta på gubbar som Francisco Bianchi, med en karriär som går tillbaka till att vara diktatorn Efraín Ríos Montts personlige sekreterare i början av åttiotalet.

Ríos Montt är även han kvar i maktnavet och har just säkrat en ny kongressplats, samtidigt som en långdragen rättsprocess försöker få honom fälld för det folkmord som utfördes i landet under hans tid som president. Ironiskt nog var det just hans parti som i dagarna fick ansvaret för frågor gällande mänskliga rättigheter i kongressen!

Socialdemokratin verkar i  det här fallet bli en enkel makeup att visa upp för den internationella pressen. ”Det är en analys som man gör utan att veta hur de politiska partierna i Guatemala fungerar, att de är är valprodukter utan ideologier”, säger kritikern Helen Mack till tidningen Prensa Libre. ”Detta kommer varken att bli en vänsterpräglad eller socialdemokratisk regering.”

Bland Coloms första resor som president anländer han till kommunen Ixcán för att lansera sitt nya glesbygdsutvecklingsprogram. Ixcán är en av Guatemalas mest förbisedda regioner, med knappt farbara vägar och en stor del av dess samhällen utan tillgång till el. Och bland de satsningar Colom vill genomföra finns just vägar och kraftverk, infrastrukturprojekt som anses kunna föra regionen och landet framåt.

Presidentens trumfkort är Franja Transversal del Norte, en asfaltering av det potatisland till väg som kopplar ihop kommunen med resten av landet. Ett av de andra stora satsningarna, vattenkraftverket Xalalá, talar han dock tystare om. Trots att nio av tio Ixcánbor röstade mot projektet under en folkomröstning i april ifjol har Coloms regering valt att gå vidare med planerna. Men vart? Och vilka är det som mest behöver dessa satsningar egentligen?

Álvaro Colom talar om  ”de fattigas regering” men vilken fattigdom är det egentligen han menar? Brist på likvida medel eller brist på respekt för de viljor som landets befolkning uttrycker?

Han må ha tagit sig till makten som en folkets man, men än har han kvar att avverka sträckan mellan retorik och handling, ett avstånd som många gånger tycks mycket stort i Guatemala.

Johan Högberg befinner sig i Guatemala som fredsobservatör,  anställd av svenska Kristna Fredsrörelsen.