Kosova bör bli självständig

Genom Kosovas självständighet befrias också Serbien, därför bör Sverige vara en av de första länderna som erkänner självständigheten.

Ndue Ukaj

Ungefär tio år sedan började jag studera i Prishtinas Universitet. Det var förbjudet för oss, albanska studenter, att studera på vårt modersmål och därför hade vi inte möjligt att studera i universitetsobjekten, eftersom den var tillgänglig bara för serbiska studenter som hade ockuperats av den serbiska regimen. Flera generationer var istället tvungna att studera i improviserade universitetsobjekt som var egentligen några källare. Det var hemskt. Verkligen hemskt. Just nu jag kan inte tänka mig hur vi kunde klara av situationen. Men det här är bara en sida av historien för den andra sidan var helt tragisk. Vi kunde inte heller hålla föreläsning i källaren i vår ”frihet” för att den serbiska polisen blockerade våra föreläsningar ofta i källaren. Under några år visste jag inte ens hur man upplever frihet, eftersom jag kunde hitta frihet bara i poesierna och i litteraturen. Jag och mina vänner som studerade litteraturvetenskap vågade inte berätta för polisen (när de stoppade oss på gatorna) att vi var studenter och minst att vi studerade litteratur och albansk språk. För om vi hade berättat det hade de slagit oss. Det var förbjudet för oss att läsa väst-litteratur, egentligen var allting förbjudet för oss. Många unga upplevde den här situationen flera gånger. Jag berättade den här erfarenheten för att förklara bara en liten sida, för det som den serbiska regimen gjorde under många år över det albanska folket i Kosova.  

 Efter tio år efter kriget är Kosova på väg att avsluta den långa processen, precis på väg att blir ett självständighet land. Och i den processen som pågår just nu finns det ett fåtal länder i EU (Cypern, Rumänien), tillsammans med Ryssland som inte vill acceptera Kosova som ett självständighet land. Det är fullständigt utopiskt att kunna föreställa sig idag att Kosova kan leva tillsammans med Serbien, ett land som gav oss bara våld. Och fortfarande har de inte förändrat sig.

Idag finns det cirka 2000 människor som den serbiska militären har dödat och ingen har tagit något ansvar för att hitta kropparna som ligger begravda någonstans i Serbien. De har massakrerats och transporterats till Serbien, även barn och gamla människor. Det är förfärligt för deras familjer som fortfarande vet inte var deras kroppar ligger begravda. Under detta krig har den serbiska regimen dödat cirka 15000 albaner.

Vår relation med Serbien under nästan hundra år, från den tiden då de ockuperade Kosova har alltid varit med våld och krig. Serbien har försökt att blockera skolan, kulturen, det albanska språket, all utveckling och idag finns det ungefär en miljon albaner som blev tvungna på ett eller annat sätt att emigrera.

Jag och min generation som har upplevd den svåra situation när vi studerade, hade försökt att göra en fredlig resistens utan krig och våld, alltså icke-våld principen. Vi demonstrerade nästan varje dag under flera månader för mänskliga rättigheter och mot kriget. Det finns många teorier som säger att under tio år (1990-1999), under det systematiska våldet, kosovoalbaner hade sitt inflytande från Moder Teresa som var en albansk nunna och var känd i hela världen för fred. Det var ett ovanligt fall då i Jugoslavien att skapa en fredlig politik och den linjen ledde kosovoalbanernas ledare Ibrahim Rugova, som var författare. Men ingenting kunde stoppa den serbiska passionen för makt och kontroll över Balkan. Efter 13 juni 1999 när NATO kom in i Kosova upplevde jag vad frihet, fred, demokrati och perspektiv betyder.

Just nu kämpar Kosova för en framtid utan våld, en framtid integrerad i Europa och Nato och samarbete med alla länder i Balkan, även Serbien. Kosova och det albanska folket är medvetna om den väg som de har valt, oavsett den svåra processen är Kosova beredd för det.  

Nu är det äntligen dags för stabilitet och fred och för att hjälpa ur det perspektivet, får Kosova och Balkanregionen stöd från EU och från USA. Balkan området hade mycket ostabilitet tidigare så detta är en väg till en fredlig region. Nu är tiden för positiva förändringar och de förändringarna måste resultera i att Balkan får sin plats integrerad i EU.    

Förra veckan under de direkta samtalen mellan Kosova och Serbien avslutade utan att nå något resultat. Det har konstaterat också trojka från USA, EU och Ryssland, som har försökt att få en kompromiss mellan de två parterna. Efter de här utvecklingarna är EU och USA beredda att erkänna Kosovas självständighet.

Kosova är sui generis fall i hela världen, det är ett speciellt fall. För att förstå det realistiska situationen i Ballkan, med en stor fokus i Kosova, som idag är en stor fråga i den internationellpolitiska relationen, måste man kunna ganska mycket om det problemet i den historiska kontexten. Ur denna synvinkel blir det lättare att ha en unik opinion för det som händer idag i Kosova och Ballkan. Den historiska dimensionen är den viktigaste frågan för att förstå det som kallas Kosovafrågan, processen som är i närheten att avslutas. Alltså det som hänt tidigare och händer nu i Kosova har sitt grund i historien, den historien som serbiska Akademin tillsammans med politiska institutionen hade manipulerat för nationalistiska intressen som resulterade i fyra krig. Uppfattningen om den sanna historien är det bästa sättet att eliminera missförståendet och det fördomar som kan påverka idag i de stora förhandlingarna. Området är uppbyggt inom mytologi som har påverkad alla utvecklingar, tom de politiska, och det syndromet lever fortfarande i Serbien.   

Det finns faktiskt inte någon anledning att inom EU ha något dilemma om Kosovas framtids status. Däremot behöver EU och Sverige bestämma sig så fort som möjligt att ha enighet om Kosova: att acceptera självständighet och hjälpa processen så att det leder till att alla Balkanländer integreras i EU.  Det är viktigt för att skapa freden i Balkan och det är bästa sätt för att sluta en lång period med våld och kris.    

Det verkar inte finnas någon chans att bli fred i Balkan utan att Kosova blir ett självständigt land. Det är inte bara en önskan utan för det albanska folket betyder det över allt annat, egentligen betyder det fred, demokrati, perspektiv, åtminstone betyder det att leva. Detta faktum vet alla som har tillräckligt information om Kosova, det vet också Serbien, landet som har skapat mycket problem i Balkan under hela 90-talet och som fortfarande vill styra Kosova. Det är en utopisk politik eftersom sedan 1999 lever Kosova utanför Serbien.  Serbien bör minska nationalismen och istället ha inflytande över rimlig politik för en framtid utan kriser.   Genom Kosovas självständighet befrias också Serbien, därför bör Sverige vara en av de första länderna som erkänner självständighet.

(albansk författare och litteraturkritiker)