Länge ansåg tyska politiker och företagare och deras medier Tyskland vara en ekonomisk jätte men samtidigt en politisk dvärg. Så klagade man under 50- till 90-talen. Icke längre! Man var heller inte lycklig över att det efter andra världskriget i Grundlagen skrevs in att Tyskland inte får vara militärt aktiv utanför landets gränser, dvs. Bundeswehr hade enbart försvarsuppgifter (liknande gällde också för Österrike och Japan).

Den tiden är förbi! Tyskland är åter en makt att räkna med! Tyskland är inte bara världens största exportör, speciellt av tekniskt sammansatta varor, men också av IT-mjukvarusystem och av tjänster. Tyskland är idag efter USA en av de större militärt aktiva imperialistländerna.

Det erkänns i en s.k. vitbok om Bundeswehrs nya uppgifter med dessa ord:

    ”På grund av sin storlek, befolkningens omfattning, ekonomiska styrka och geografiska läge i kontinentens mitt tillfaller Tyskland en viktig roll i den framtida utformning av Europa och även därutöver.”

Den tyska förbundsdagen godkände med få röster emot att ”för ett år i taget 1800 soldater får sättas in i Nato-området, i Mellanöster, på den arabiska halvön, i Mellan- och Centralasien och i Nordostafrika samt angränsande havsområden.”

3000 man står redan i Afghanistan m. a. av ”Enduring Freedom” och annat ”krig mot terrorism”. Därtill skall marinen (och gör det redan sedan en tid) med placering i Djibuti avpatrullera en kuststräcka om 300 mil mellan Röda Havet och Indiska Oceanen, varvid man kontrollerar fartygstrafiken för att hindra ”terrorister”och terrorister och ”illegala” vapenlaster att ställa till det. Denna kanonbåtspolitik bryr sig inte värst om nationella gränser (Somalias t ex) och prejar även skepp på internationellt vatten.

Man använder också hemliga Kommando Spezialkräfte (KSK) för att hjälpa USA med sina utlämningar (renditions) och med vakttjänster i illegala koncentrationsläger och fängelser.

Det mesta av denna militäraktivitet är hemligt, kan man anta. Men det lilla som sipprat ut får en att minnas den tyska historien – med gåshud över ryggen.

Att Tyskland är en nyimperialistisk makt i vardande förbereddes under många år av alla de skilda politiska konstellationerna, inte minst av Sossepartiet under Schröder och De Gröna under Fischer.

Grundvalen för denna den tredje framstöt på den imperialistiska arenan är förståss det tyska kapitalets styrka. Från vår svenska horisont är det inte svårt att se hur de tyska företagen har brett ut sig över – i första hand – Europa inkl. f.d. Sovjetunionen och dess lydstater. Det tyska kapitalet har genomgått en enorm koncentrationsprocess genom uppköp av varandra och genom aggressiva köp i andra länder. Just nu är ju aktuellt om MAN, ett storföretag som redan under Hitlertiden var en av de stora krigsprofitörerna, ska lyckas lägga sig till med Scania (och lägga ned det sedan?). Samtidigt pågår det en dragkamp från tyska EON att få under sig spanska Endesa. Man har höjt budet från 27 miljarder euro till 37 mrd. Pengar spelar tydligen ingen stor roll. I fjol gick tyska kapitalet på en köprunda för 84 mrd euro. Dock hade man tänkt att spendera över 100 mrd euro (ca 1 biljon kronor). Skörden 2007 tros inte bli mindre.

Svenska Vattenfall, som är en av de riktigt stora på energiområdet i Tyskland, vill bli fritt det statligt svenska beroendet. Det vill kunna köpa upp fler konkurrenter i Tyskland och bredda sig. Det väntar tyska kapital på! Ett 'gefundenes Fressen' (kap) att den vägen få komma in på den svenska marknaden! Nå, de har ju den svenska regeringen på sin sida, sanne mina ord!

Det är klart att ett sådant land, en sådan ekonomi behöver plats, ”armbågsfrihet” (Ellenbogenfreiheit), manöverutrymme ....  Det är nog bäst vi håller ett öga på Tyskland och på våra kapitalister och politiker! 

Wolf Elz