Minst tre nivåer på konflikten i ex-Joguslavien | Stockholms Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Utrikes
Sevko Kadric

Läsarnas Fria

Minst tre nivåer på konflikten i ex-Joguslavien

Den 17 februari, efter parlamentets omröstning Kosovos talmannen Jakup Krasniqi deklarerade:
- Kosovo är en republik, en självständig, demokratisk och suverän stat. Konflikt i f.d. Jugoslavien började i Kosovo (juni 1989) när på 600-årsdagen av slaget om Kosovo, då turkarna besegrade serberna, säger Serbiens president Slobodan Milosevic att serberna aldrig ämnar släppa provinsen. Dess självstyre kringskärs.

Från 1989 till 1999. Krigades i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina och Kosovo. Alla republiker av f.d. Jugosalvia är självständiga (Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Montenegro, Serbien. Den som är nytt Kosovo hade autonomi nu är den självständig republik.
Huvudperson från serbiska sidan var Slobodan Milosevic, från kroatiska Franjo Tudjman, från bosniska Alija Izetbegovic, och från kosovoalbanernas Ibrahim Rugova. Alla fira är döda.
Uppenbart är att f.d. Jugoslavien var valplatsen för flera olika konflikter, i första hand dessa tre:

1. Konflikten vid världens nyuppdelning i intressesfärer. (Jämför med år 1914 och 1941). Här syftas först och främst på konflikten mellan EU-länderna och USA, samt konflikten mellan de europeiska länderna, den om bevarandet av positionerna på Balkan. (Tyskland, Frankrike, England, Ryssland m.fl.). Före år 1991 fanns det ingen global konflikt, varje sida hade någon att spela med. Frankrike / Ryssland och Serbien; Tyskland / Vatikanen och Kroatien; USA ...!?
2. Konflikten mellan de båda nationalistiska programmen, det "Storserbiska" och det "Storkroatiska". Till denna konflikt organiserades ytterligare en sida, Izetbegovics parti i Bosnien och Hercegovina, för att simulera inbördeskrig.

3. Den grundläggande konflikten mellan huvudmotståndarna: den socialistiska och den kapitalistiska. I f.d. Jugoslavien var 90% av landet "vårt", folkets eller statens egendom. De nationalistiska partierna kalkylerade med blodiga krig för att göra om ”vårt” till ”mitt eget” och under parollen ”Vi kan inte leva tillsammans” offrade nationalisterna på det sättet sina egna folk.
Världens nyuppdelning 1988 till ....
Ur alla nya, osäkra och obalanserade situationer i Europa, under de senaste hundra åren, har nya imperialistiska ambitioner uppstått. År 1914 hade vi en stor ekonomisk kris som, med attentatet i Sarajevo den 27 juni 1914, utlöste ett krig: Första Världskriget. Sex eller mer miljon människor dog i detta blodiga krig. Europa ruinerades. Samtidigt fick vi en ny politisk och imperialistisk karta. Monarkin Österrike-Ungern försvann och ett resultat blev att ett nytt land skapades (1918 -1919) på Balkan, Kungariket Jugoslavien.
Den nya ekonomiska krisen år 1933 hjälpte fascisterna Mussolini och Hitler att komma till makten. De startade ett nytt världskrig 1939: Andra Världskriget. I detta krig dog 60 miljoner människor och flera länder ruinerades. Världen fick en ny politisk karta, uppdelad i den kapitalistiska världen och den socialistiska: Sovjetunionen, Polen, Tjeckoslovakien, Bulgarien, Rumänien, Ungern och en del av Tyskland. Jugoslavien var ett socialistiskt land, men utan medlemskap i det militära blocket. Världen delades på detta sätt upp i två konfronterande sidor med två militära block, NATO och Warszawapakten. Berlinmuren blev symbolen för den onaturliga delningen.
År 1988 hade vi åter en stor ekonomisk kris, enligt många den djupaste under de senaste hundra åren. Under denna försvann det socialistiska militära blocket, men den ekonomiska krisen försvann inte. Nya osäkra, obalanserade situationer i Europa väntade på nya imperialistiska ambitioner, en ny världsuppdelning som betydde krig. Det var väntat att kapitalistiska länder skulle placera kapital och demokrati i de nya självständiga länderna: Polen, Ungern, östra Tyskland, Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Rumänien, och Jugoslavien. Men frågan var vilka kapitalistiska länder? De europeiska eller USA? Och vilka i Europa - Frankrike, Tyskland, England, Ryssland, Italien, Spanien...?

I denna situation finns svaret på krigen i Tjetjenien, f d Jugoslavien, Israel, Afghanistan och Irak. De grundläggande problemen var eller är inte att någon hatar, inte tycker om någon, utan de beror på att kapitalistiska länder vill öka sin makt och sitt marknadsområde. Det råder stor konkurrens mellan EU och USA. Och likaledes stor konkurrens mellan EU-länderna Frankrike, England och Tyskland samt även Ryssland?

2. Konflikten mellan de gamla nationalistiska programmen, det "Storserbiska" och det "Storkroatiska".
Processen som krossade Warszawapakten och Sovjetunionen inspirerade till självständighet för de jugoslaviska länder som ingick i det federala Jugoslavien. På ena sidan hade vi Slovenien och Kroatien med ambition till självständighet. I den Jugoslaviska grundlagen står det att "alla republiker är självständiga med möjlighet att bryta sig loss från Jugoslavien". På andra sidan fanns ambitionen i Serbien att skapa ett nytt land, Stor- Serbien. Man räknade med en stor del av Kroatien som serbisk, en del av Makedonien, Monte Negro, en del av Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Vojvodina.
I de socialistiska länder som var med i Warszawapakten, dvs. alla länder utom Ryssland, fanns två byråkratiska apparater: den som styrdes från Sovjetunionen och den nationella byråkratin. Därför hade den inhemska byråkratin i Polen, Tjeckien osv. inte någon chans att växa till ett monster. Eftersom konflikter/problem uppstod med den utländska byråkratin kom den inhemska byråkratin att stå på det egna folkets sida. Därför blev det inte någon konflikt i Rumänien, Bulgarien, Polen osv. Men i f.d. Jugoslavien fanns en monster-byråkrati i och med att var tionde invånare var anställd i någon av tre byråkratiska apparaterna: partiets, arméns eller centralbyråkratin.
Resultatet av den stora konflikten är redan känd, alla delar av fd Jugoslavien är självständiga: Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercgovina, Makedonien, förutom Monte Negro vilket är en tidsfråga. Serbien förlorade Kosovo för alltid. Till vilket pris är en annan fråga. Det är också en fråga om vem som vann. Vad fick Tyskland, eftersom Kroatien har en skuld till dem på mer en 10 miljarder dollar? Vad fick Ryssland och vad fick Frankrike eller England? Skulle USA ha kommit till Balkan utan dessa blodiga krig? De flesta startades av Milosevic och hans kumpaner eller genom hans intrigspel. Idag har USA den största militära basen i Kosovo.

3. Den grundläggande konflikten mellan den socialistiska och den kapitalistiska sidan.
Det mesta av ex- Jugoslaviens egendomar tillhörde folket och landet (mer en 90%). Konflikten i ex-.Jugoslavien, de senaste tio åren, kan tolkas som en konflikt mellan den kapitalistiska sidan, som använde religiösa och nationalistiska symboler, och den andra sidan med vanligt folk som inte kunde hävda sin egendom. Det var detta folk som under den kommunistiska tiden kallades för arbetarklass.
Alla projekt har sitt pris. Nationalisterna hade med sina nationalistiska projekt en offentlig version, men också ett dolt mål: kapital. År 2003, redovisade kroatiska experter i kroatiska TV-program att Tudjman skadade den kroatiska ekonomin mer än Milosevic. I Serbien beskrivs hur Milosevic skadade och den serbiska ekonomin. Vad gjorde det nationalistiska partiet med ekonomin i Bosnien och Hercegovina eller kommer att göra i Kosovo!?
Det är ingen tillfällighet att nationalisterna i Serbien och Kroatien gjorde allt för att det nationalistiska minoritetspartiet i Bosnien och Hercegovina skulle vinna 1991. Majoriteten, de 42% som levde i något blandäktenskap förlorade. Det råder ingen tvekan om att det nationalistiska partiet installerades på initiativ från Belgrad och Zagreb, men även med stöd från vissa kapitalistiska länder (Frankrike, USA, England...)
I dag 2005 kan vi se vad som hände med Bosnien och Hercegovina. Det blev ett delat land med ca 1 000 000 invånare utomlands, medan nationalisterna låtit brottsligheten ta över samhället och folkets egendom privatiseras. Idag skyddar nationalisterna med fredliga metoder de som rånade landet under kriget.

Resumé
Man kan se att konflikten i ex-Jugoslavien, under de senaste 20 åren hade tre olika nivåer.
1. Konflikten mellan EU och USA;
2. Konflikten mellan Storserbiska och Storkroatiska nationalistiska ambitioner;
3. Konflikten mellan kapitalism och socialism.
Efter socialismens fall i Europa visste EU-länderna vad de skulle göra i Polen, Ryssland, Rumänien, Bulgarien, Ungern osv. men de räknade inte med USA. Nu efter en lång och blodig konflikt på Balkan har USA byggt upp den största militära basen i just Europa, i Kosovo.
Den europeiska politikens mörka sida visade sig i fallet Bosnien och Hercegovina och Kosovo där EU hade några hundra resolutioner, men inte en enda som stoppade blodiga kriget. År 1999. Amerikanerna (NATO) bombade Milosevic och stoppade konflikten på Balkan tills vidare. På det sättet och med fredssamtal i USA (Dayton- fredssamtalen) komprometterades EU.

Säkert är att f.d. Jugoslavien under senaste 20 åren varit skådeplatsen för olika konflikter, vilka är i full gång med att rita om Europas och Amerikans maktpolitiska karta.

Rekommenderade artiklar

FN bjuder in till nya samtal om Jemen

Jemen-sändebud Martin Griffiths har bjudit in de stridande parterna i landet till nya samtal i Genève den 6 september, i hopp om att få slut konflikten.

Konflikter bromsar klimatarbetet i Afrika

Den afrikanska kontinenten har stora behov av gröna investeringar som kan minska utsläppen och motverka klimatförändringarnas effekter. Men instabilitet, väpnade konflikter och byråkrati förhindrar investeringarna i många länder. 

Lycka på schemat i Indien

I måndags lanserades en ny utbildningsreform i Indien. Läroplanen som presenterades av Dalai Lama har som syfte att utbilda eleverna i lycka och glädje.

Starkt stöd för Obama efter hundra dagar

Analys | Barack Obama har lyckats skapa förbättrade relationer mellan USA och andra länder under de hundra första dagarna på presidentposten – även om det än så länge mest handlar om löften än verkliga förändringar.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria