Enligt en talesman på ett av Migrationsverkets kontor i Sydsverige skall det råda tydliga motsättningar mellan grupper och personer som systematiskt strider mot varandra och snabbt kan organisera ett anfall. Det ska vara en organiserad konflikt mellan organiserade grupper. Denna situation anses råda i till exempel Afghanistan.
I Irak råder snarare en kaotisk konflikt mellan många olika kaotiska grupper. Att detta kaotiska våld på något sätt skulle vara lättare för en civilbefolkning att leva under är svårt att förstå. Att det skulle vara mindre farligt att vistas i ett land där många olika stridande grupper utövar sitt våld blint och plötsligt är inte heller lätt att förstå.
Enligt talesmannen behövs det ett regelrätt inbördeskrig i Irak för att Sverige ska ändra sin ståndpunkt om konflikten.
Att det enligt regeringen inte råder väpnad konflikt i Irak, trots att man inom FN anser detta, är inte bara anmärkningsvärt, utan också förödande för de flyktingar som tar sig hit. Sverige anser således att situationen i Irak har förbättrats och ändrar därför sin asylpolitik gentemot irakier. För ett år sedan räckte det i stort sett med att man kom från Bagdad för att man skulle få asyl. Nu räcker det inte med att hänvisa till den allmänna situationen i Bagdad utan varje person måste kunna påvisa ett individuellt hot. Och detta måste kunna bevisas med olika papper och dokument.
Till exempel bör man helst kunna visa upp dokument och fotografier på att man blivit skadad, misshandlad eller torterad. Genom foton bör du kunna visa upp att ditt hus blivit utplånat genom bomber eller beskjutning. Du bör kunna visa papper på att du troligen kommer att ställas inför rätta om du återvänder. Att till exempel som statligt anställd ha flytt från Irak, räknas som desertering och straffas med tre års fängelse, ett fängelse som det är stor risk att du inte kommer levande ut ifrån. Jag har hört många flyktingar säga att de hellre tar livet av sig i Sverige än mördas i Irak vid en eventuell utvisning.
Så sent som i höstas fick 72 procent av asylsökande från Irak uppehållstillstånd i Sverige, nu beviljas knappt 25 procent asyl.

Enligt den svenska analysen anses Norra Irak med Kurdistan relativt säkert, södra Irak med Basra lite mindre säkert och Bagdad anses osäkert. Men enligt en nypublicerad rapport från Amnesty och Röda Korset anses Irak nu som en av de farligaste platserna på jorden att vistas på, man anser att det råder katastrofläge i landet och att de mänskliga rättigheterna konsekvent åsidosätts. Grundläggande rättigheter som tillgång till elektricitet och rent vatten saknas, tele- och Internetkommunikationen fungerar ytterst bristfälligt, liksom sjukvården och tandvården. Trots detta skickas alltså folk tillbaka både till Bagdad och till södra Irak.
Basra i södra Irak är idag helt etniskt rensad på sunnimuslimer. De som inte tidigare har mördats har nu flytt till säkrare delar av Irak. Basra är i princip ockuperat av Iran och styrs till 100 procent av shiamuslimer. Att som sunnimuslim stanna där är detsamma som att gå en säker död till mötes. Om du inte bär din slöja på rätt sätt enligt shiamuslimsk sed kan du bli dödad för detta, trots att du alltså bär slöja. Om du på marknaden köper tomater och gurka och lägger dessa i samma påse kan du också bli dödad, då denna handling är ytterst oanständig och strängeligen förbjuden. Observera att detta inte är något skämt.
Att som shiamuslim från södra Irak fly till norra Irak eller andra sunnidominerade områden är också farligt då du där riskerar att dödas av sunnimuslimer. Kurderna, som redan tagit emot många flyktingar, vägrar nu att ta emot fler araber, dessa är ej längre välkomna och kan riskera att bli dödade. Kurdistan kräver dessutom numera uppehållstillstånd för att man ska få stanna där.
I den nyligen sända tv-dokumentären Irak under slöjan formulerades situationen i Irak av så här av en av de medverkande: ”Förr hade vi en sekulär totalitär regim, nu har vi en teokratisk fundamentalistisk totalitär regim.”
Sverige har den 18 februari slutit ett återtagandeavtal med Irak. I avtalet står bland annat att Irak kommer att återta irakiska medborgare som fått avslag på sin asylansökan i Sverige. Återvändandet ska i första hand ske självmant, men kan också ske med tvång. Speciella plan där man kan binda fast folk på en bår och bära dem ombord kan hyras in vid behov. Avtalet är viktigt för våra relationer med Irak som nu stärks ytterligare, säger migrationsminister Tobias Billström.
Sverige har ett avtal med IOM, FN:s internationella organisation för flyktingtransporter. De står för resan tillbaka, möter upp vid flygplatsen och vid eventuella flygbyten. Sverige erbjuder ett återetableringsstöd på 20 000 kronor för ensamstående och max 50 000 kronor per familj. Detta ska då ställas i relation till de summor de flesta har måst betala till människosmugglare för att kunna komma till Sverige, för närvarande mellan 150 000 och 180 000 kronor per vuxen person. Detta innefattar kostnader för dokument och övriga handlingar, resor, mutor och otaliga mellanhänder.

Avtalet oroar de Irakiska flyktingarna i mycket hög grad. Många flyktingar vädjar till Sverige och ber om att inte bli utvisade till Irak utan till ett annat europeiskt land för att där söka asyl. Detta är omöjligt, då Sverige dels skrivit på ett återlämnandeavtal med Irak som möjliggör direkt utvisning till Irak, dels på grund av den undertecknade internationella Dublinförordningen som innebär att en utvisad flykting först måste återvända till sitt hemland och stanna där minst tre månader för att sedan ha rätt att söka asyl i ett annat land. Alla flyktingars fingeravtryck finns nämligen registrerade i tre månader efter utvisandet och först då dessa är raderade är det möjligt att söka asyl igen.
Detta är givetvis i realiteten en omöjlighet. De flyktingar som inte redan fått sitt hem förstört eller lyckats sälja sitt hus, har ofta blivit av med sin bostad genom att olika milisgrupper, som har kontrollen över det i enklaver uppdelade Bagdad, helt enkelt tagit över bostaden. Den återvändande familjen har därigenom förlorat äganderätten till sitt hem. Andra flyktingar har redan sålt allt de äger: bil, hus, kläder, smycken, och dessutom lånat betydande summor av släktingar. Detta ”erbjudande” att efter tre månader i Irak söka asyl igen, ses som ett hån och kommenteras ofta med att ”då är både jag och min familj redan i graven”.

Förr kunde en person som fått avslag skicka in en ny ansökan och få sin sak prövad igen. Detta var en långdragen process som kunde ta upp till 4-5 år. Under den tiden hann familjen bli ”svensk” och ett avslag efter så många år drabbade naturligtvis mycket hårt.
Nu finns inte denna möjlighet längre utan endast i speciella fall kan man få göra en omprövning, och då måste nya skäl föreligga. Det kan till exempel vara så kallade verkställighetshinder, att man faktiskt inte kan resa, till exempel på grund av sjukdom, eller att mottagarlandet vägrar ta emot en. Och har man andra nya skäl att påvisa, så ifrågasätts dessa grundligt: ”varför har du inte framfört detta förut”? Så denna dörr är i princip stängd.
Migrationsverket har också lovat kortare behandlingstid, men väntetiden ligger fortfarande på 7-12 månader. Och den nu mycket hårda granskningen gör inte att ärendena går snabbare. Det enda sättet att få ner väntetiden är att utvisa alla, som en flykting lite skämtsamt sa…

Under ett informationsmöte på en asylmottagning i en liten ort i Sydsverige fick de asylsökande tillfälle att diskutera detta tillsammans med en representant från Migrationsverket.
De började mötet med att framställa sin syn på saken i ett antal punkter.
1. Situationen i Irak är inte säker och utvecklingen inte positiv trots regeringens och USA:s påståenden om detta.
2. Sverige hävdar att det råder en viss förbättring av situationen i Irak idag och att man därför kan bevilja färre personer asyl.
Vi vill att Migrationsverket gör samma analys av situationen som gjordes 2006 och 2007, situationen är lika osäker. Man kan göra en jämförelse med en betygsskala: 50 procent rätt på ett prov kan anses godkänt, liksom även 95 procent rätt. Betyder det att resultaten är likvärdiga? Nej, och på samma sätt är det stor skillnad på 50 procent säkerhet och 95 procent säkerhet i ett land. 50 procent säkerhet får räknas som ytterst osäkert!
Det påstås också att statistiken visar att våldet minskat den senaste tiden, att antalet dödsoffer har sjunkit. Denna statistik är missvisande då flera miljoner irakier är på flykt, speciellt från de värst drabbade områdena och att befolkningen i dessa områden kraftigt minskat och därmed även antalet dödade.
3. Vi vill att Migrationsverket ska gå efter internationella lagar gällande asylsökande. Vi vill inte vara ett offer för regeringens återvändandeavtal. Vi vet att det är stor risk att vi blir dödade redan på flygplatsen i Irak.
4. Irakiska regeringen vill att flyktingarna ska återvända. Om detta vill vi säga: Iraks egna politiker i landsflykt återvänder inte själva, då de anser situationen för farlig. De inhemska politikerna begär 80 000 dollar per person av staten för att kunna köpa sig skottsäkra bilar och västar till sig själva och sin familj.
Förr sopade man smuts från gatorna, nu sopar man lik. När politikerna återvänder, då återvänder vi. Lyssna på det irakiska folket, inte på vad regeringen säger.
5. Vi begär att EU ska ge oss rätt att söka asyl i andra länder om vi förvägras detta i Sverige.
6. Vi tycker att utrikesministern ska åka till Irak själv, om det så bara vore för en dag!

Cissi Svärdström
är SFI-lärare på en asylmottagning i södra Sverige