kanske att något förändrats

men inte mer än vanligt

man luras gärna av att tiden går

man tror att tiden läker alla sår, att tiden drar ett glömskans skimmer över allt elände 

men att tro att något måste ha förändrats bara för att tiden har gått.

det är nog att tro för mycket

allt är nog ändå vid det gamla 

rent faktamässigt så vet jag ju att tiden har gått

för det är ju så den gör

även om tiden är människans påfund så är vi ju vana vid denna indelning.

om man tänkte att tiden inte fanns.

att allt står stilla.

att det är samma tid hela tiden.

samma nutid

det skulle inte va bra.

men kanske ändå. Att det där med tid då skulle vara behagligt.

Att klockan är halv tre eller någon annan sån där vanlig tid

hela dagarna

tiden har i alla fall gått.

så mycke kan jag ju säga

och om klockan vid det här laget kan ha galopperat i väg till fem över halv fem så tycker jag ändå det kan vara svårt med tid. Den här tiden, fem över halv fem nu till exempel. Vad är egentligen det? Vad betyder en sådan tidsangivelse? Klockan kan ju få vara vad som helst,

trettiosju minuter i åtta till exempel,

eller fjorton minuter över fyra, eller kanske tio i två

det känns här också som om dessa olika tider är olika tjocka eller olika angelägna, äger olika dignitet liksom, jag tycker till exempel att kvart i åtta är en angelägen tid, det är något som manar på 

som är på gång och måste genomföras

eller att klockan är fem över fyra som en avslutande tid

och där har man ju fördomar

att klockslagen har utgjort olika sorts deadlines i livet

’du måste vara klar med det där innan fem!’

ja

så där

men kvart över tio är rätt menlöst tänker jag, liksom könlöst, perifert, en dussintid

jag har börjat hålla på och ordna med tiden på det här viset nu

det är varken morgon eller kväll ibland

och

inte ens middagstid och mina blommor har redan vissnat.

jag sa att dom skulle vissna.

jag är ju ingen blomkunnig person.

har inga gröna fingrar.

snarar ogröna.  

tiden

den går i alla fall

varken hit eller dit om man vill det

utan bara går

hon kan vara sju minuter i tre

eller

sexton och en halv minut i ett till exempel

ett slags som – om - tillvaro

eller istället - för

eller i - avsaknad –av

eller kanske

i - brist - på – eller så

jag vill sitta här i min ensamhet och lyssna på rörens susning och gurgel

och sopornas ras i soptrumman

och grannarnas diskussioner:

’-vem tackar mig för att jag åker till Trosa varenda dag’? Va? Om jag skulle dö till exempel? Vad skulle du säga då?"

"-Säga?"

alla dess ord som trängs i trossbotten piggar upp mig.

jag tycker om det verbala bruset och susningarna

och tiden den går

men det har nog ändå blivit lite tystare tycker jag

 Benny Holmberg