Guatemalas guerillaradio
Guatemala är ett land ärrat av ett långt plågsamt inbördeskrig mellan regeringen och vänstergerillan URNG. Ett krig som under 36 år resulterade i över 200 000 döda och som utarmat landets sociala rörelser och opposition. Idag, tolv år efter krigets slut regerar hopplösheten i Guatemala.
Efter inbördeskriget ombildades vänstergerillan URNG till ett parti. Majoriteten lämnade rörelsen och idag lever partiet i marginalen av landets politiska scen, det har runt fyra procent av rösterna. De flesta som var aktiva i gerillan är alltför ärrade av kriget för att kunna tänka på politik. Vissa drömmer ännu om ett mer rättvist Guatemala. Några av dessa driver idag radioprojektet Encuentro de Ezpresiones.
Encuentro de Expresiones har sina rötter i El Voz popular som var gerillans radio under inbördeskriget. Radiostationen startades 1987 och var under kriget gerillans enda medium – ständigt förföljd, ständigt undangömd. Den mobila studion var placerad vid foten av en vulkan i de västra bergen och sändes över hela landet. Den spelade en viktig roll för att ge byarna en annan version av kriget än regeringens. Radion hade också betydelse som en kanal mellan gerillans utspridda trupper.
Efter fredsavtalen 1996 träffades de aktiva från radion för att diskutera dess framtid. Först 1998 kom de fram till ett beslut. Beslutet var att fortsätta med projektet i en ny form som en objektiv media med syftet att utbilda landets fattiga. Till en början spelade de in program kring politiska och historiska teman som översattes till ursprungsfolks språk. Projektet har idag utökats till ett nätverk av 25 lokala radiostationer. Dessa stationer var från början lokala evangeliska radios utan politisk vinkling.
Idag spelar radiostationerna en viktig roll för byarna som en oberoende informationskälla som behandlar landets sociala och politiska problem.
De drivs utan vinstintresse av lokalbefolkningen i fattiga byar på landsbygden, majoriteten är baserade i landets västra del.
Alberto Ramirez Pecinos, som är president för projektet, berättar att byarna först var väldigt skeptiska till att de aktiva medarbetarna hade ett förflutet i gerillan. Hälften av de 50 ursprungliga radiostationerna lämnade också projektet under det första året. 'Regeringen har framställt oss som bovar och terrorister utan socialt och politiskt intresse. Visst begick vi misstag men vi är, till skillnad från regeringen, beredda att möta befolkningen och be om förlåtelse'.
Genom år av stort engagemang, utbildningar och stöd har projektet idag trots allt förvandlats till en verklig politisk kraft. Ett förslag för att legalisera landets icke kommersiella radiostationer har arbetats fram. Detta förslag har överlämnats till regeringen och röstats igenom i kongressen. Det krävs dock ytterliggare två omröstningar för att förslaget ska bli verklighet.
Alberto berättar att projektet har återvunnit ett förtroende för vänstern i många regioner. Radion bibehåller en annan version av inbördeskriget. En version som berättar om folkets lidande och ger gerillan en röst. Samtidigt uppfyller regeringen ännu inte fredsavtalen och låtsas som att kriget aldrig ägt rum. Alberto har en dröm att projektet ska kunna bilda ett socialt center med en skola för oberoende media och ett museum om gerillans radio.
