Biorecension: The Mist
Filmen baseras på Stephen Kings bästsäljare "Dimman". Historien utspelas i en mindre amerikansk kuststad som en dag drabbas av en mystisk dimma som väller in. Med dimman följer ett hot. Några småstadsbor barrikaderar sig i ett snabbköp utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Stämningen förtätas allteftersom hotets totala överlägsenhet uppdagas. "Det" är hänsynslöst.
Ett militärt hemligt projekt vid namn'project arrowhead' pekas ut som orsaken till dilemmat. Ett projekt som öppnade en port till en annan dimension.
Människornas livssituation är under maximal press och i stressen utvecklar olika människor olika överlevnadsstrategier. Det är det som filmen handlar om och inte monstren som döljer sig i dimman. Stephen King tar upp frågan: när din värld närmar sig undergången vad kan rädda dig? Kan religion, teknologi, förnuft, hjältemod, självmord eller offergåvor befria dig från ett ofrånkomligt lidande och en säker död?
I filmen finns några komiska pikar t ex när ett förnumfsigt skeptiskt tvivel kring hotets art tillfälligt övervinner den hemska och absolut dödliga sanningen. En annan kul pik är det faktum att skyddet människorna i affären bygger upp innanför skyltfönstren visar sig vara förpackningar med gödsel, skit alltså. En tredje är den galna religiösa kvinnan och hennes försök att bilda en offersekt.
Filmen är helt klart ett nytt grepp i monsterfilmgenren och det är tack vare King, som vid det här laget måste ha tänjt alla skärckkoncept till det yttersta, som gör det möjligt. Slutscenen är dock för mig ett frågetecken. En i sammanhanget inte alltför ovanlig sponsor kan ha fått producenterna att ge vika för dolares.
