Aicha, spelad av Semra Turan, springer från skolan och från kemilektionen för att hinna i tid till träning hos en äkta kinesiska SiFu på den professionella Kung Fu klubb. Turkisk, snäll, tjej, sportig, skolkare, muslim och rädd, är några ord som stämmer in på Aicha. Hon går sista ring på gymnasiet, där hon enligt sina föräldrar ska få bra betyg för att kunna läsa vidare till läkare som sin bror.

Men Aicha är inte som inte bror och läkare är inte något hon vill bli. Hennes största kärlek är Kung Fu och hon vill utöva kampsport. Något som hennes familj förbjuder henne, de menar på att flickor och pojkar inte ska ligga på varandra i högar och slåss och speciellt inte Aicha, inte nu när hennes bror ska förlova sig. Men att ge upp träning är omöjligt för Aicha och lösning blir att smygträna.

På träningar träffar hon Emil, spelad av Cyron Melville, de ger sig ut på en tuff springmarsch, med fladdrande hår, attackerande soppåsar, flygande löv, volter och hopp över bildörrar. Emil och Aicha kommer varandra mycket nära, för nära anser vissa som skvallrar för fel personer och det får konsekvenser som inställd förlovning, bråk och slagsmål. Aicha inser att hon inte längre kan eller orkar träna i smyg, orkar ljuga och smussla. Men att köra med öppna kort, visar sig vara betydligt svårare och tuffare än hon någonsin kunnat förvarna. Det är inte bara inom kampsportens värld Aicha tvingas gå upp till kamp och fightas.

Natasha Arthy har regisserat filmen som utspelar sig i Köpenhamn. Fighter har det mesta, den är smårolig i mellan åt, sorglig, hemsk och säkert sann, tror det är många som kan känna igen sig och se sin egen fighter. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att jag har sett det förr. De häftiga närbilderna, fightscenerna och den coola musiken hjälper inte, det känns trots det som en repris av ”skruva den som Beckham.”