Det finns likheter och olikheter mellan Israel/Palestina och Marocko/Västsahara. Två olika konflikter som kräver likartade lösningar. Jag tar likheterna först.

Israel har hela tiden förtryckt, bekrigat och blockerat palestinierna och deras befrielserörelser/administratörer. Palestinska produkter och råvaror har exploaterats. För detta har man haft fullständigt stöd från västmakterna, med USA i spetsen.

Marocko har under lång tid bekrigat, blockerat och förtryckt västsaharierna och deras befrielserörelse/administratör Polisario. Västsahariska naturresurser har stulits. För detta har man haft fullständigt stöd från västmakterna, med Frankrike i spetsen.

Israel har under senare tid byggt enorma militära murar som innestänger och utestänger palestinierna. De ligger mestadels på ockuperad mark och kallas av israelerna för säkerhetsbarriärer. Hälften av alla palestinier bor utanför Israel/Palestina. Många i olika flyktingläger.

Marocko byggde under 1980-talet, med israelisk hjälp, en 2◊000 kilometer lång militär mur/sandvall som utestänger och innestänger västsaharierna. Den ligger helt på ockuperad västsaharisk och mauretansk mark och kallas av Marocko för säkerhetsbarriär. Hälften av västsaharierna bor i flyktingläger på algerisk mark.

Israel har genom åren kunnat strunta i FN-beslut, internationell rätt, mänskliga rättigheter och humanitära principer. Man har hela tiden fått ett förstklassigt militärt, ekonomiskt och politiskt stöd från USA och EU. EU förhandlar nu med Israel om att göra landet till den mest gynnade grannen vid sidan av Marocko.

Marocko har under senare år kunnat strunta i FN-beslut, internationell rätt, mänskliga rättigheter och humanitära principer. Man har fått ett allt starkare militärt, ekonomiskt och politiskt stöd från EU och USA. EU förhandlar nu med Marocko om att göra landet till den mest gynnade grannen vid sidan av Israel.

Men som sagt finns även olikheter. Nu över till dessa.

Israel har 7 miljoner invånare, varav 20 procent är palestinier. Drygt hälften av dessa är bosatta i Palestina (Västbanken och Gaza). Särskilt Gaza är mycket tätbebyggt. Israel har en socio-ekonomisk utveckling, parlamentarism och ekologiskt fotavtryck på västeuropeisk nivå.

Marocko har 33 miljoner invånare och Västsahara cirka en halv miljon. Södra Marocko och Västsahara är mycket glesbebyggd öken. Marocko är en kunglig diktatur med en utveckling, och utsläpp, på u-landsnivå.

Israels förtryck av palestinierna är exceptionellt blodigt och grymt. Palestinierna försvarar sig med begränsade vapenresurser. Ju blodigare strider, desto större uppmärksamhet i världspressen.

Marockos krig är efter vapenvilan 1991 icke militärt. Västsaharier i den ockuperade delen lever under hårt förtryck och utan arbete. I den befriade tredjedelen utanför muren bor ett fåtal nomader. I flyktinglägren är man helt beroende av en sinande hjälp utifrån. Västsaharierna har hittills hållit vapenvilan och får därför ingen uppmärksamhet i världspressen.

Vad leder nu detta till? Den viktigaste gemensamma erfarenheten för palestinier och västsaharier är det svek de utsatts för från FN:s sida. Den gemensamma världsorganisation, som skapats för att skipa fred och jämlikhet på jorden, är helt i händerna på de stormakter som har vetorätt i säkerhetsrådet. Palestinierna har rätt till en egen stat. Västsaharierna har rätt till en den avkolonisering och det självbestämmande som Spanien aldrig genomförde när Franco föll. Inga resolutioner behöver följas av ockupanterna om de har vetomakterna bakom ryggen.

Palestiniernas rop på hjälp var att skrota vapenvilan för Gazas del – med utbredd död och uppmärksamhet som följd. Många unga västsaharier säger nu att de inte kan lita på FN. Det händer ingenting utom att Marocko tillåts stärka sitt grepp om den olagliga ockupationen. Det dröjer troligen inte länge förrän Polisario tvingas bryta vapenvilan. Det är nog just vad Marocko – som nu fördubblar sin militärbudget – väntar på.

Vill Sverige och EU ha ett blodigt krig här också? Om inte, krävs nog både att några europeiska stater erkänner den Demokratiska republiken Västsahara och att EU exkluderar Västsahara från sitt utvidgade avtal med Marocko.

Ytterligare fredsverkan skulle det ha om EU kunde sätta sig över Frankrikes intressen och villkora allt stöd till skurkstaten med att ockupationen avslutas. Där finns återigen en viktig parallell. Utan ett erkännande av Palestina och avslutad israelisk ockupation blir det aldrig fred i den regionen.

Jan Strömdahl

ordförande i Föreningen Västsahara