1961 byggdes Berlinmuren av Sovjetunionen och Warszawapakten för att förhindra att folk flydde till Västberlin, efter att Berlin liksom Tyskland delats av ockupationsmakterna efter andra världskriget. Miljonstaden Västberlin murades in, men västmaktena öppnade försörjningskorridorer från Västtyskland, så att befolkningen överlevde.

Nu är det västmakterna som bygger murar, när de understödjer Israels inmurning av palestinierna genom infernalisk ingenjörskonst, som kommer att gå till Israels arkitekturhistoria. Muren runt Gazaremsan är mycket längre än Berlinmuren och tre gånger så hög. Till och med de försörjningsleder som palestinierna grävt till Egypten har bombats sönder. Detta är ett exempel på vad den israeliska terrorregimen uträttat, sådant som till exempel bombhögern i Luleå, Mattias Karlsson och Ylva Mjärdell, blundar för.

1972 reste jag med interrail och bodde hos en vän i Östberlin. Jag hade bara Tagesvisum och fick varje dag gå över gränsen med allt bagage för rätten att bo hos min vän.

Det var långa köer båda vägarna, men långt ifrån de enorma köer som i dag bildas vid de ”check-points” som Israel upprättat. Till slut kollade die polizei upp mig som gränsgångare, men jag hade inget olagligt i bagaget.

1989 började folk riva Berlinmuren. Människor jublade. Tyskland enades, även om arbetslösheten var högre i öst. Den infrastruktur som DDR byggt upp raserades, men nu är väl det för många kanske glömt.

1990 var jag där och upplevde känslan av att ströva i timtal mellan murarna och samla in färgade betongfragment från muren som revs, stenar som även såldes som souvenirer.

Till och med Haagdomstolen, som dömer krigsförbrytare, har fördömt Israels bygge av muren. Jag tror att även den tidigare svenska regeringen har gjort det.

Riv murarna! Häv blockaden! Stöd insamlingarna för det massiva stöd som behövs för det palestinska folket i Gaza!