LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Tala till punkt
Abdel-Qader Yassine

  • Våra barn har insupit allt vårt lidande, skriver Abdel-Qader Yassine, palestinsk forskare. På bilden ett granathål genom svarta tavlan i en skola i Gaza.
Läsarnas Fria

Lama reaktioner på övergreppen mot palestinier

Världens reaktioner mot Israels ockupation och övergrepp mot det palestinska folket är förvånansvärt lama. Hur länge kan världssamfundet uppskjuta ett förverkligande av palestiniernas nationella rättigheter?, undrar Abdel-Qader Yassine.

22 dagar av helvetet. 1 350 döda varav 480 barn, 5 000 skadade. 10 000 hus totalförstörda, liksom 18 skolor, 10 daghem, 6 sjukhus, 2 universitet, 10 moskéer totalt förstörda. Allt är redan sagt och sagt igen och igen. Få vill höra på. Än färre vill agera.

”Alla Palestinier är terrorister.” Det har George Bush bestämt. Och vem vill hjälpa terrorister?

Så enkelt är det att straffa ett folk. Världen såg fram emot ett demokratiskt val i Palestina och allt gick enligt demokratins spelregler. Även Carl Bildt instämde. Problemet var att man inte röstade som Israel, USA och EU ville, och då gällde inte demokratin längre. Valresultatet skulle villkoras. Resultatet ser vi nu.

Hur många palestinska barn har en släkting som dödats? Hur många barn har sett någon dödas eller skadas? Hur många barn i Gaza kissar i sängen om nätterna? Hur många har mardrömmar? Hur många barn har ett alldeles för tungt ansvar att bära? Hur många barn får vara barn?

I dag står världssamfundet inför en utmaning. Nu när palestiniernas nationella vilja inte längre kan hållas tillbaka eller reduceras till ett nolläge, hur länge kan då världssamfundet uppskjuta ett förverkligande av palestiniernas nationella rättigheter?

Hur många palestinier till måste dö innan detta folks identitet erkänns och deras nationella rättigheter förverkligas i en självständig, suverän stat? För om dessa frågor inte får positiva svar, förebådas en framtid av våld och förluster i människoliv i en skala och med en intensitet som till varje pris måste undvikas.

Den grundläggande anledningen till kriget är att Israel inte betraktar Västbanken och Gazaremsan som ockuperad mark enligt Genevekonventionens definition.

För 40 sedan sade Israels premiärminister Golda Meir : ”...Det var i varje fall inte så att det (tidigare) fanns ett palestinskt folk i Palestina som betraktade sig själva som ett palestinskt folk och att vi kom in och kastade ut dem och tog deras land från dem. De existerade inte.”

Israel dödar palestinska barn ostraffat. Det fanns en tid då en svensk utrikesminister vågade säga att det var ”för jävligt”. Faktum är att världens reaktioner mot Israel är skamlöst lama. Under 40 års ockupation har inte bara internationella och palestinska, utan också israeliska människorättsorganisationer redovisat hyllmeter med kalla fakta om de israeliska övergreppen. En av EU:s talesmän föreslog att EU skulle vidta ”mjuka påtryckningar” mot Israel. Några europeiska ledare har krävt att EU ska ta till ekonomiska sanktioner. Men majoriteten av politikerna vill inte höra talas om någon som helst konkret åtgärd mot Israel.

Konflikten nu handlar inte ett dugg om Israels existens, utan om dess erövringar. Ändå rullar man tummarna när Israel år ut och år in mördar barn.

Orsaken är naturligtvis en kollektiv skuldkänsla för att omvärlden lät Hitler massmörda sex miljoner judar utan konkreta motåtgärder av andra än Raoul Wallenberg, Oscar Schindler och några andra modiga enskilda.

Därför låter man Israel hållas. Så slipper man också anklagas för antisemitism i förment akademiska avhandlingar.

Men detta är en ohållbar princip. Skall armenier alltså tillåtas förfölja turkar i evigheter? Skall tutsis få mörda hur de vill i Kongo och Centralafrika? Skall alla folk som utsatts för utrotningsförsök eller förtryck ha särskilda frihetsgrader i generationer framöver när det gäller brott mot FN:s samlevnadsregler?

I verkligheten är det bara israeliska våldsdåd det ses genom fingrarna med, utan några som helst verkningsfulla internationella aktioner. Varför ska Israel – och därmed palestinierna – behandlas annorlunda? Varför är Kuwait, Kosovo och Östtimor värda att befrias från ockupationstrupper, men inte Palestina? Saknar palestinier människovärde?

Varje människa behöver någonstans att ta vägen – ett befriat område. Om vi dör på vägen dit, med byggstenar till det Babel som aldrig tycks bli färdigt i händerna, kommer den nya generation att förstå. Våra barn har insupit allt vårt lidande. De känner tio tusen års historia. De kommer att förstå vad det innebär att vara palestinier.

Jag hoppas att Hegel hade fel när han sa att ”Historien lär oss att vi aldrig lär av historien.”

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Palestina – landet FN glömde

Jordens folk har genom FN tillerkänts självbestämmande. Det innebär att de ska få välja sina egna regeringar. Genom åren har FN försvarat denna rätt för alla – utom palestinierna. Abdel-Qader Yassine har ett förslag. Lös konflikten som frågan om Namibia löstes 1966.

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria