Alltsedan 1809 har Justitieombudsmannen, JO, varit verksam i arbetet med att se till att medborgarnas rättigheter respekteras enligt såväl grundlag som andra lagar och förordningar av de myndigheter och tjänstemän som utövar den offentliga makten.

I den händelse JO kommer fram till att ett åsidosättande av de rättigheter som tillförsäkras medborgarna har skett, har JO till sitt förfogande ett antal möjliga åtgärder mot den eller de som i olika grad brustit i sin ämbetsutövning.

JO:s kritik kan komma till uttryck i såväl skriftlig form, som i ett beslut att väcka åtal mot den eller de som i sin myndighetsutövning brutit mot lagen.

I Sverige, som saknar författningsdomstol, är JO:s arbete särskilt viktigt för att medborgarna ska ha någon möjlighet att framföra klagomål mot dem som bryter mot bland annat våra grundlagar.

JO presenterar i sin senaste ämbetsberättelse från 2007 hela 691 sidor fyllda av kritik mot maktfullkomlighet och arrogans i de offentliga myndigheternas ämbetsutövning. 5 646 ärenden redovisas och i drygt 11 procent av dessa utdelas svidande kritik. Vi väntar nu på att 2008 års berättelse ska utkomma i tryck och vet redan nu att antalet anmälningar den här gången ökat till uppåt 6 500.

Om själva antalet anmälningar kan sägas att de med stor visshet, gränsande till sannolikhet, endast utgör en bråkdel av de fall då rättigheter kränkts. Kunskapen om JO liksom möjligheten att anmäla är låg. Likaså anmälningsbenägenheten.

Problemet nu är att makten inte längre bryr sig om JO:s kritik, ibland avfärdas den till och med offentligt med en axelryckning. JO:s roll och auktoritet borde i dessa dagar istället vara viktigare och större än tidigare, i en tid då fri- och rättigheter kontinuerligt naggas i kanten av nya lagar och lagförslag med hänvisning till bland annat yttre terrorhot.

Tyvärr har JO under senare år valt att smyga med sin kritik, istället för att ryta fram den genom att fullt ut använda de konskvensinstrument som står till JO:s förfogande. Under det gångna året utnyttjade JO möjligheten att väcka åtal endast vid ett tillfälle!

JO behövs tveklöst, men då krävs det också att JO-ämbetet återupprättas och återfår den status och respekt det en gång åtnjöt.

Ett förslag jag tycker man kan titta närmare på är att exempelvis ge JO möjlighet att utdöma viten vid myndighetsutövning som sker lagstridigt. På så sätt skulle det dels finnas en tydlig, väl definierad och mätbar konsekvens, och dels en ytterligare nivå mellan skriftlig kritik och att gå så långt som till åtal.

Just det faktum att det i dag inte finns tydliga och kännbara konsekvenser av att behandla medborgarna fel, utgör i sig en orsak till att detta ibland upprepas gång på gång av samma personer och samma myndigheter.

I den allmänna rättspolitiska debatten talas det ständigt om att tydliggöra konsekvenserna av ett felaktigt beteende.

Enligt principen om likhet inför lagen borde detta gälla i lika hög grad för myndigheter som för andra!