LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Kultur
Pontus Roos

Läsarnas Fria

Brott och kärlek i Stockholm

Alice ”Babs” Nilsson som farlig provokatör och Karl den XII som chokladsugen staty. Filmutställningen I huvudrollen: Stockholm bjuder på det bästa ur Stockholms filmhistoria.

Karl den XII:s staty kliver ner från sitt podium i Kungsträdgården. Han går över gatan för att köpa en chokladkaka. Marabous reklamfilm från 1920-talet är ett av de första klippen som möter besökarna på utställningen I huvudrollen: Stockholm.

På skärmarna rullar klipp från hundratals filmer som utspelar sig i huvudstaden. Urvalet är brett, allt från Människor i stad från 1948 (första svenska film att vinna en Oscar) till nyare produktioner som Förortsungar från 2006.

En av de många små biosalongerna har temat Kärlekens Stockholm. Här visas filmer som Sommaren med Monika och Vinterviken. Även Björn Kjellman syns som Adam, från filmen Adam & Eva, ute på olovliga kärleksäventyr med Gröna Lund i bakgrunden.

– Vi vill visa upp alla de romantiska platser som finns i Stockholm, säger Mikaela Kindblom som har varit med och valt ut vilka klipp som ska visas på utställningen.

Swing it magistern är en av filmerna i avdelningen Farlig ungdom. Mycket har hänt sedan Alice ”Babs” Nilsson klassades som provokatör. Tonårsrevolutionens utveckling gestaltas vidare i filmer som Fartfeber och Dom kallar oss mods. Förortsungar och Hip hip hora har även lagts till i kompotten för att lyfta fram starka unga tjejer.

Utställningen på Stockholms Stadsmuseum är Sveriges första filmutställning på tio år. Uställningschef Hans Öjmyr berättar att han hämtat inspiration från liknande utställningar i Berlin.

– I princip har vi dammsugit marknaden efter alla tänkbara stockholmsfilmer, men självklart får inte allt plats i en utställning. Att Stockholm gör sig bra på bild visste vi ju redan men om man inte älskade Stockholm förut kommer man att göra det nu, säger han i ett pressmeddelande.

Längst in i den filmspäckade lokalen finns montern Stockholm i färg. Queen of the Baltic från 1932 är en tolv minuter lång reklamfilm om vilken vacker och speciell stad Stockholm är. Färgkvaliteten kan diskuteras, men den är i alla fall inte helt i svartvitt. En amerikansk berättarröst förklarar, till bilder av en röd liten stuga, att ”there is no slum in Sweden”.

I salongen Brottsplats Stockholm åker Jacob Eklund riktigt fort i en Volvo 240, mitt i Stockholm. ”Konsten att göra staden till medbrottsling” står det i beskrivningen av de filmer som visar här. Under den tid LFT besökte utställningen visades, förutom Jacob Eklund i Volvon, bara klipp från Beck-filmer.

– Det är lite uttjatat med Beck, det håller jag med om, säger Mikaela Kindblom. Hade du frågat mig för några år sedan hade jag sagt att det där är bara skit. Men Beck-filmerna visar upp väldigt mycket av det vi vill visa med Stockholm. Därmed inte sagt att det är världens bästa filmer.

Det bjuds dock, i alla fall enligt utställningens program, på annat än Beck i Brottsplats Stockholm-montern. Till exempel Nils Poppe på bovjakt i Melodin från Gamla stan och femtiotalsfilmen Gula divisionen.

På det hela taget är Beck-hysterin ett undantag, i övrigt präglas utställningen av originalitet och bortglömda klipp som knappast visas på tv varje söndagskväll. 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Alienationens pris

Alienation eller förfrämligande betecknar som begrepp verkliga eländen – att vi blir främmande inför det som vi åstadkommer i våra arbeten, för varandra, för jorden med mera. Men begreppet har sina problem, menar Göran Dahl.

Inkluderandets konst

Sophia Alexandersson är konstnärlig ledare och verksamhetschef på Sharemusic & Performing Arts, med sin bas i Gränna, en kreativt experimenterande verksamhet och nätverk, både nationellt och internationellt.  Ingeli Aalto har träffat henne.

En diktator med föga medkänsla

Det finns fortfarande en del personer som uppskattar Lenin, det han gjorde och det han skrev: små vänstersekter, trotskister och en del vänsterpartister. Dessvärre, om man ska tro Göran Dahl, som påminner oss om varför Lenins tankar inte har något vettigt att ge i dag.

© 2026 Stockholms Fria