Lördagen den 26 april 1986 exploderar ett kärnkraftverk i Tjernobyl. Radioaktiva moln sprider sig över stora delar av Europa. Det är i Sverige på kärnkraftverket Forsmark som man först upptäcker att det har skett ett totalhaveri, det vill säga härdsmälta, någonstans. Över 180 000 människor evakueras från Tjernobyl och närliggande områden. Även för samerna i Sverige blir katastrofen påtaglig. Radioaktiva ämnen har hamnat i bland annat mossor och lavar, som sedan renarna äter. Vid första slakten efter olyckan blir man tvungen att kassera 87 procent av djuren. Vid andra slakten måste allt kastas på sophögen. Renarna, som är samernas basnäring, har förvandlats till radioaktivt avfall.

I dag, 23 år senare, är Tjernobyl en spökstad och strålningen sipprar fortfarande ut från katastrofplatsen. Även i Sverige har en härdsmälta varit nära. Den 25 juli 2006 inträffade en incident på Forsmark som av statens kärnkraftinspektion klassades som ”mycket allvarlig”.

Har borgarna och medborgarna redan glömt det? Och har vi glömt riskerna med uranbrytningen, om efterlämnar stora mängder radioaktivt slagg och kontaminerar vattendrag och grundvattnet? Även detta skulle med stor sannolikhet drabba samebyarna och andra byar runt omkring. På webbsidan nejtilluranbrytning.nu kan man läsa att: ”I Arizona och New Mexico har navajoindianerna drabbats hårt av uranbrytningen i deras hemland och reservat. Enligt miljöorganisationen Dine bidzill lider tusentals indianer av cancer som orsakats av urandriften.”

För borgarna handlar det inte om att tillgodose Sveriges energibehov. Det handlar om att tillgodose hela Europas uranbehov, det handlar om att tjäna pengar. 

Världsmarknadspriset på uran har femdubblats sedan 2003, vilket medför att intresset för uranprospektering och uranbrytning i Sverige har ökat. Just nu finns det omkring 225 tillstånd som avser undersökningar av uranförekomster i Sverige. Det är många utländska företag som vill provborra, och de två största aktörerna är de kanadensiska företagen Continental precious minerals och Mawson resources.

Sist men inte minst får vi inte glömma att svenska folket sa nej till en utbyggnad av kärnkraften i en folkomröstning. Och eftersom Sverige är en demokrati borde det vara självklart att fråga folket än en gång om planerna ändras, istället för att ignorera detta.

Vem bryr sig om samerna, om våra barn och framtida generationer? Vem bryr sig om vår vildmark, skog och natur? Vem bryr sig om livet?