De som förespråkar FRA-lagen återkommer alltid till tesen att lagen ska skydda landet mot terrorism och terrorattacker. Det är så att säga deras grundpelare och absolut viktigaste argument. Det är tillika ett argument helt utan trovärdighet av många olika skäl och dessa skäl har redovisats i diverse artiklar.

Än mindre trovärdigt blir argumentet när vi nu ser hur regeringen samtidigt agerar på andra områden.

Terrorns mest ”lyckade” attack mot västvärlden är utan tvekan 11 september-attacken mot World trade center och Pentagon. Och denna genomfördes, som alla vet, med hjälp av flyg.

Sedan dess har ytterligare händelser där flyg varit inblandade skett på olika platser och nyligen stod det i tidningen att en gerillagrupp i Sri Lanka använt sig av metoden.

Hur svårt det är att stoppa en flygattack visade även Mattias Rust då han den 28 maj 1987 flög in över det då fortfarande hårdbevakade luftrummet över Sovjet och landade på Röda torget i Moskva.

Antag att det svenska försvaret, mot förmodan, med hjälp av FRA-lagens bestämmelser om signalspaning skulle få reda på att två tvåmotoriga Cessnor hade lyft från Örebro flygfält fyllda med sprängmedel, och att deras mål var Kaknästornet och Riksdagshuset i Stockholm. Återstående tid innan de är framme är, när meddelandet har tolkats klart, 18 minuter. I det läget är det bara att vänta på smällen, för som överste Bo Pellnäs har beskrivit det i olika artiklar så saknar den svenska huvudstaden ett luftförsvar.

Frågan blir då: om regeringen nu är så trygg i ett avseende att den kan avveckla inte bara huvudstadens, utan hela Mälardalens, luftförsvar – hur kan samma personer då på ett trovärdigt sätt hävda att de å andra sidan är så oroliga att de måste skapa möjligheten att avlyssna varje svensk?

Logiken inte bara haltar, den existerar inte!